Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

"Laura ska vara med mig"

Annons

- Laura ska vara med mig. Hon ska veta vem hennes mamma är.

Katrina, i dag 15 år, är tvärsäker. Och hon vet vad hon talar om. I åtta år har hon själv bott på internat i Tilza i Lettland.

Tidigare bodde hon hos sin far, men numera är kontakten med båda föräldrarna bruten.

Genom Clary och Per Olov Alderback i Enviken har Katrina, liksom många andra barn från Tilza, varit sommarbarn i olika delar av Falu kommun. Och hon har trivts bra - särskilt i Svärdsjö, där hon har vänner.

Men när julvistelsen planerades förra året ställdes livet plötsligt på ända. Hon fick reda på att hon var med barn - bara sex veckor före förlossningen.

Det blev ingen Sverigeresa och i stället föddes Laura, på nyårsaftonen 2000.

Katrina var plötsligt ensamstående mor, blott 14 år gammal, och på internatet kunde hon inte bo kvar. Lösningen blev att flytta in på ett mödrahem för ensamstående kvinnor. Något som inte hade varit möjligt om inte Clary och Per Olov engagerat sig och raggat pengar till månadsavgiften.

På mödrahemmet fick Katrina hjälp det första halvåret. Sedan slussades hon ut till en familj som bor på en gård i Sigulda, långt ute i skogen.

- När jag går till skolan tar det tre och en halv timme dit och tre och en halv timme tillbaka, berättar Katrina, och Clarys och Per Olovs adoptivdotter Olga tolkar.

Katrina vill inte gärna berätta om livet på gården, men hon bekräftar att hon måste arbeta för att få bo där.

- Jag gör allt möjligt - hugger ved, mjölkar kossor, tvättar kläder...

Däremellan ska hon hinna ta hand om sin ettåriga dotter. Det är inte tal om någon föräldraledighet. Och barnbidraget räcker inte långt. Vore det inte för att det finns lite över av pengarna från Sverige skulle Katrina inte ha råd att anlita en barnvakt några dagar per vecka så att hon kan gå i skolan.

Hon har årskurs åtta och nio kvar och sedan vill hon utbilda sig till kock, eller kanske textillärare. En annan önskan är att flytta till Sverige.

Nu när tisdagen närmar sig och de tre veckorna i Enviken lider mot sitt slut, börjar det knyta sig lite i magen. Katrina vill inte tillbaka.

Clary och Per Olov är oroliga över hennes situation. Hon tycks inte ha det bra där hon befinner sig nu.

- Vi vill försöka hjälpa henne att få ett eget hem, säger Clary.

Och Katrina är tacksam för all hjälp.

- Jag är jättetacksam för hjälpen från Sverige.

- Utan den hade jag inte klarat av att både ha kvar Laura och gå i skolan.

Mer läsning

Annons