Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Låt storleken ha betydelse för sjuklönen

Annons

Bakom dessa tankar står Kenth Pettersson, ordförande för de så kallade Trepartsamtalen, men också fackliga organisationer som LO, TCO och Saco. Företagarna säger nej till 25-procentaren. Här är skälen.

I ett litet företag är varje anställd en stor del av personalstyrkan. Om flera är sjuka i ett småföretag, så innebär det att arbetsgivaren måste betala sjuklön till stora delar av personalen, trots att företaget inte får något arbete utfört. För många småföretag kan detta bli katastrofalt, även om man sänker arbetsgivaravgifterna.

De som nu kräver att arbetsgivaren ska betala 25 procent i sjuklön även efter de 14 första dagarna har inte förklarat hur man ska skydda småföretagen.

Det har talats om ett högkostnadsskydd för små företag. Men det finns nackdelar med en sådan lösning.

För det första blir det komplicerat. Pengar ska betalas ut och pengar ska betalas tillbaka.

För det andra blir det en tröskeleffekt. Vilka företag ska omfattas av ett högkostnadsskydd och vad händer när företag växer och faller utanför skyddet?

Alla pratar om att vi har en rekordhög sjukfrånvaro men ingen säger något om att frånvaron ser helt olika ut inom olika delar av ekonomin.

Den genomsnittliga sjukfrånvaron i små företag ligger omkring två procent. Det är den enda sektorn i ekonomin där arbetsgivare och anställda har sjukfrånvaron under kontroll. I större företag är sjukfrånvaron minst dubbelt så stor.

Allra sämst är kommuner och landsting, där är sjukfrånvaron minst tre gånger högre än i de små företagen. Detta visar att trycket för att få ner sjukfrånvaron borde sättas in mot de stora arbetsgivarna.

Företagarna har tagit fram en modell för detta. Sjuklön efter storlek, som innebär att alla arbetsgivare får bära ett sjuklöneansvar som är anpassat efter vilken risk som verksamheten kan bära. Förslaget har fått stöd av regeringens egen utredare Jan Rydh. Så här ser modellen ut.

Varje arbetsgivare ansvarar för så många sjuklönedagar per år och anställd som det finns anställda i verksamheten.

Ett företag med fem anställda ansvarar för fem dagar, ett företag med tio anställda för tio dagar, och så vidare.

Arbetsgivaren betalar sjukförsäkringsavgift efter hur många sjuklönedagar som verksamheten bär. Fler dagar ger en lägre avgift, färre dagar en högre. Det är helt enkelt en relation mellan fast och rörlig kostnad för ohälsan som fixeras. Skälen för en sådan modell är starka.

För det första skapar den starka incitament för arbetsgivare med mycket ohälsa att ta itu med problemet. Vi inser att det krävs övergångslösningar, inte minst för kommuner och landsting.

Det är rimligt att staten stödjer dem under några år för att de ska få möjlighet att anpassa sig efter de nya förhållandena. För arbetsgivare med många anställda och låg ohälsa är förslaget mycket lönsamt, här hittar vi de verkliga vinnarna.

För det andra minskar sjuklön efter storlek riskerna för selektering bland arbets-

sökande. I dag är en arbetsgivare skyldig att betala sjuklön i 14 dagar under varje sjukdomsfall, vilket kan upprepas under hela året. Detta utsätter de små företagen för betydande risker som de tvingas parera genom att anställa förmodat friska medarbetare och rata förmodat sjuka.

För det tredje är sjuklön efter storlek bra för småföretagen. Modellen begränsar deras risker för sjuklönekostnader.

I dag betalar de små företagen, som genomgående har låg sjukfrånvaro, för den höga ohälsan i kommuner och landsting och vissa större företag. Vilket parti försvarar en sådan ordning?

LISBETH HEDIN-SAHLIN

Mer läsning

Annons