Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Lars Ove studerar rara baggar bakom barken

Annons

Morgontimmarna bjuder på grå himmel och ihärdigt regn. Lars Ove drar på sig stövlarna och traskar iväg mot tiotalet uppsatta insektsfällor.

Det är här de bor. De utrotningshotade, brandgynnade märgborrarna, plattnosbaggarna, sot-svarta praktbaggarna, tallkapuschongbaggen och den vithonade barkskinnbagge, raritet som Lars Ove lyckats fånga i insektsfälla. Lars Oves unika insekter kräver brandhärjad skogsmark för sin överlevnad. Men entomologen räds skogsbrukets effektivitet och maskinell framfart där orörd skog försvinner.

-Vi behöver skogar värda att vistas i, påpekar Lars Ove, som förutom insekter värnar naturvård och gärna ser ökat antal svenska naturreservat.

Lars Ove klättrar över banvallen. Vi följer efter i skogsmark som förmodligen eldhärjats av gnistor efter tågens bromsande hjul.

-Synd att solen inte värmer. I värmen kan man verkligen fynda, ibland upp till fyrtio olika arter av brandberoende insekter. Skogsmarken här intill Lottbosjön i Ryggen brann ifjol vid tio tillfällen.

- Bra för brandinsekterna! I dag brinner det knappt i skogarna, därför har många arter, både av växter och djur blivit mycket ovanliga. Unika brandfält, efter fyra mil järnväg mellan Falun och Storvik är högintressanta för en entomolog (insektsexpert) påpekar Lars Ove, med 20 års forskning bakom sig.

Lars Ove går fram med pincett och lupp för, att i sin något ovanliga forskning, fynda i insektsfällorna. Vi traskar vidare vid sidan av en av landets äldsta järnvägsbanor (invigd 1857) genom Ryggen. Bort mot en flerhundraårig stubbe, där Lars Ove kan läsa av historiska bränder.

-Ett verkligt fynd. Ytterst ovanligt hittegods. Lars Ove pekar på stubbens olika lager efter fyra bränder.

-Fantastiskt! Jag bara bävar för skogsmaskiners framfart i de unika brandfälten, säger entomologen Wikars.

Vi hoppar över brända kvistar och brandhärjad vegetation. Nyss på brandfält i Rättvik stod han öga mot öga med en björn.

-Lite paff blev jag, erkänner Lars Ove, som smög iväg till bilen.

Lars Ove drar fram kniven, karvar bort lite bark från bränd granstam.

-Här var det tomt. Bakom barklagret hade jag väntat mig mer. Ibland kan det finnas hundratals skalbaggar.

Lars Ove karvar lyckligt vidare. Vi undrar när hans brinnande intresse för småkryp väcktes.

-Under barnaår. Skönt nog med naturintresserade föräldrars skogspromenader, bär och svampplockning. Barn behöver upptäcka skogens alla underverk, säger Lars Ove, själv pappa till fyraårig kille.

-Jag är priviligerad. Det är få förunnat att få jobba med sitt stora intresse, tycker Lars Ove, entomolog, forskare, som doktorerat på brandgynnade insekter och konsult med uppdrag för skogsbolag, Naturvårdsverket, länsstyrelsen med flera med behov av kunskap kring skadedjurs inverkan på skogsmark/bestånd.

Lars Ove talar lyriskt om den unika branddynamiken längs järnvägen i Ryggen.

-Markområden som bör användas som viktig resurs för naturvården - om vi menar allvar med bevarandet av arter och mer naturliga skogar.

Så upptäcker entomologen Wikars ännu ett småskaligt kryp i sin insektsfälla.

Lars Ove petar med pincett, kollar med lupp - och jag som inte har småkrypsvana tänker på Olle Adolphssons visa: Du tror inte på det här eller hur men visan handlar om okända djur... många är långa och svåra att fånga... somliga är små, mycket små, mycket små...

Mer läsning

Annons