Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Lars Källbäck

Annons

När sommaren kom och blev som vackrast hände det fullständigt ofattbara. Vår älskade vän, Lasse, tvingades i en ålder av bara 64 år att ge upp mot cancern efter en svår och intensiv kamp. Han avled med nära och kära omkring sig, inte som en förlorare utan som en verklig vinnare på grund av allt han hann göra i sitt liv, för sin familj, för oss vänner och för alla i omvärlden.

I tidig barndom vårdades Lasse i tre år för turberkulos på sanatoriet i Falun, långt bort från det trygga hemmet med mor, far och syskon i Orsa. Det betyder att han redan som liten fick lära sig att kämpa och hålla humöret uppe, något som på ett positivt sätt kom att prägla hela hans liv.

I spåren av sina förfäder blev Lasse målarlärling och utbildad målare här hemma i Dalarna. I likhet med många andra dalkarlar ville han så småningom söka lyckan i vidare kretsar. Redan 1959 flyttade han till Stockholm där han på ett framgångsrikt sätt utförde sina jobb, först som anställd och senare som egen företagare. Genom sitt glada och trevliga sätt fick han många värdefulla kontakter, inte minst genom sitt medlemskap i Odd Fellow, och som ledde till stora och intressanta målarjobb.

Under cirka 30 år drev Lasse, tillsammans med sin fru Gerd, ett par medelstora och omtyckta målerifirmor i Stockholm. I slutet av 1970-talet blev hemlängtan för stor och Lasse och Gerd startade och drev under några år färgvaruhus, måleri och lackerings-verkstad här i Mora. Kundunderlaget i Ovansiljan var dock för begränsat. Firman i Mora såldes och verksamheten i Stockholm återupptogs under några nya framgångsrika år.

När jag träffade Lasse (som var kusin med min fru) för 35 år sedan hade jag redan kört Vasaloppet ett antal år. Så småningom fick jag med Lasse ut och träna skidåkning. Med stor glädje och frenesi körde vi på rimfrost, sjöisar och myrar under ett antal snöfattiga år. 1972 gjorde Lasse debut och genomförde Vasaloppet på cirka 10 tim. Under årens lopp blev det 20 lopp till för honom och tiderna blev bara bättre och bättre. Av "bara farten" fortsatte vi med att springa Lidingölopp (5 st), cykla Vättern Runt (3 st) och att genomföra ytterligare cirka 30 långlopp tillsammans. Livet lekte och vi kände oss odödliga...

Ja, Lasse var en glad och god kille som älskade livet. Många är vi vänner som har haft förmånen att få vara tillsammans med honom under resor, fjäll- och fäbodvandringar, golfrundor, grannfester m m och att få njuta av hans vänskap. Vi älskade att sjunga tillsammans med honom, höra honom deklamera Evert Taube eller Karin Boje eller att dansa Zorba.

Lasse var mycket omtänksam - han tog bland annat sig alltid tid att besöka och uppmuntra vänner och bekanta som var sjuka. Han vann aldrig något Vasalopp eller annat långlopp men blev för oss ändå en segrare. Genom sina gärningar och sitt sätt att vara har han för alltid blivit en del av oss och våra barn och barnbarn.

Släkt, vänner och grannar

gm

Per Andersson

Mer läsning

Annons