Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Lärare i media

Annons

Lena Logren hade det inte allt för lätt i skolan. Och på gymnasiet gick det helt åt skogen...

- Jag skolkade och jag drev med lärarna. Jag var en mycket flitig gäst hos rektorn, och till slut kom vi överens om att jag skulle sluta på gymnasiet.

Lena har trots det fått sin gymnasieutbildning. Men den har hon skaffat sig senare - via Komvux.

- Så har hela mitt liv varit, säger Lena, och ler lite snett. Jag har aldrig utbildat mig "normalvägen". Jag har alltid fått gå "snirkelvägar". Men jag tror att jag har stor nytta av det. Jag vet ju att man inte är körd för att man går ut skolan utan fullständiga och goda betyg. Jag vet att det går - men att det kostar på.

Lena har testat äldreomsorg och sjukvård. Men hennes journalistiska karriär började 1981, när hon klev in på Falukuriren och frågade om det inte fanns något jobb för henne.

Det gjorde det. Hon fick börja som inskrivare, och genom sitt hundintresse fick hon också skriva en del om hundsport.

Så småningom fick hon sedan gå en aspirantutbildning till journalist och jobbade i 13 år som både reporter och redigerare.

- 1992 sökte jag till TV, och jobbade där i sju år som redigerare och producent. Jag blev ansvarig för SvT:s program "Nyhetstecken" fram till 1999.

1999 lades programverksamheten över till Västanviks folkhögskola i Lek-sand - och Lena ville inte pendla varje dag.

- Jag fick ett vikariat på medialinjen på gymnasiet, och läste samtidigt pedagogik på högskolan. När den utbildningen var klar fick jag fortsätta att jobba här, säger Lena.

- Det här är ett fantastiskt ställe, slår Lena fast. Här finns allt för tv-, radio- och tidningsproduktion. Här kan vi jobba från "ax till limpa". Vi har alla möjligheter och kompetenta lärare.

Att det sedan är lite smått om verksamhetspengar är en annan sak.

- Vi skulle behöva mera resurser att kunna ägna oss åt att stödja en del av eleverna, menar Lena. I varje klass finns flera elever med jobbiga personliga problem. Och de som mår dåligt tar mera tid att ta hand om. Det är elever som vi idag har knappa resurser för, men ändå måste hantera efter bästa förmåga.

Lena har ett specialprojekt på skolan som hon jobbat med i fyra år: en speciell tidning för ungdomar som fått namnet aidem (media baklänges).

- Jag försöker att tillsammans med mina elever två gånger per år göra en ungdomstidning av ungdomar för ungdomar, berättar Lena. Vi trycker den i 1200 exemplar och distribuerar den till framför allt gymnasierna i Falun - och till ungdomshuset Arenan.

Mediehuset i Falun frambringar inga färdiga journalister.

- Nej, man blir inte journalist av att ha gått här. Men man får så mycket lättare att klara sig på högskolan när man fortsätter...

LARS-ERIK MÅG

Mer läsning

Annons