Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Lägre matpriser genom maktlösa kommuner?

Annons


För min del är jag givetvis för lägre priser såvida det inte sker på kvalitetens bekostnad. Vad jag däremot är mycket tveksam till är att lösningen på en komplicerad prisbildning i väsentlig omfattning har att göra med kommunernas rätt att själva bestämma hur de vill ordna handeln inom sina gränser.

Bortsett från att Messings parti medverkat till att stärka denna rätt under 1990-talet är ju lagen ytterst till för att ge medborgarna i varje kommun ett starkt inflytande över hur tätortsmiljön ska utformas. Hur ska vägar dras fram i terrängen, var ska nya bostadsområden byggas och var ska handelns butiker lokaliseras?

Den nyligen uppblossade debatten i denna till synes heta fråga har också kommit att knytas till den tyska lågpriskedjan Lidl:s etableringsplaner. Den vill bygga upp cirka 100 butiker i syd- och mellansverige upp till Borlänge och Falun och önskar naturligtvis att alla för dem intressanta kommuner snabbt skaffar fram billiga markytor för att garantera en kommersiell framgång.

Detta att utan diskussioner och en demokratisk process säga ja till företagets önskemål vore att "lägga sig platt" inför en företagskedjas egenintressen.

Frågan är om Sveriges regering ska agera till förmån för en enskild lågpriskedja och minska kommunernas inflytande över sin egen närmiljö? Detta blir desto svårare när vi vet att en kedja som Lidl bygger på butiker med endast cirka 1 500 artiklar - en normalstor Ica-butik har mellan 8 000 och 12 000 artiklar - vilket kräver att övrig handel fungerar som komplement till lågprishandeln.

Det blir Ica, Konsum och den lokala lanthandeln som ska serva Lidl:s kunder med färskvaror eftersom Lidl-konceptet bygger på att få stapelvaror som man kan köpa i stora mängder utan att besväras av personalkostnader för att hantera främst färskvaror och annan personlig service som kunderna önskar.

I ett sådant läge tvingas konkurrenterna att skapa effektivare anläggningar där en konsekvens sannolikt blir att små orter på landsbygden och förorter i storstaden förlorar ännu mer av sin service. Om vi är beredda att betala ett sådant pris med minskad lokal demokrati och en ännu större utarmning av landsbygden kan vi urholka kommunernas och deras medborgares rätt att styra sin närmiljö.

Eftersom jag själv är för lägre matpriser i sig är jag övertygad om att man ska gå helt andra vägar om målet är billigare mat av hög kvalitet. En stor svårighet att nå detta i Sverige jämfört med andra länder i EU är dock att vi endast är nio miljoner medbor-gare som bor på en stor yta (vilket skapar höga transportkostnader), att vi vill ha kvar ett aktivt jordbruk och därmed öppet landskap i hela landet och att vi prioriterar en hög matkvalitet, mångfald i utbudet och livsmedelssäkerhet. Trots detta finns det möjligheter att närma sig den prisnivå som dominerar EU-länderna. Det handlar bland annat om förädlingsindustrins struktur, livsmedelslagstiftningen och närheten mellan producent och konsument.

Jag inser att en genomtänkt "svensk linje" kräver en mer långsam beslutsprocess än den konkurrensverket föreslår men med den fördelen att man på ett bättre sätt kan nå målet - lägre matpriser. I annat fall finns det en uppenbar risk att man botar huvudvärk med halshuggning.

RONNY SVENSSON

Mer läsning

Annons