Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Lagoma doser är väl ändå bäst?

Annons

Larmrapporterna stänker som vasst duggregn. Allt är livsfarligt! Se upp med sockerberoendet!

Socker - strött överallt...

Den som storjublat på godisbutik satte fem sega bananer i halsen.

Ni vet de där gula - som man sliter och biter i, tills de blir halvdecimetern långa och brister.

Det är härligt med en och annan "segis", bara man inser måttan och inte sätter i sig rubbet...mår illa och tror sig vara drabbad av senaste farsoten - vinterkräksjuka...

När vi städat undan sockerbomberna och puttat undan gourmetsaltet - skulle vi tänka på fettet.

Du blir vad du äter!

Javisst, bort med centimetertjockt smör på "gåsen", fetaste osten och njutningsfulla gorgonzolan.

När vi svalt sista härliga smulorna, kom nästa rapport...

Kvinnor behöver fett för att smörja tarmarna.

Fett räddar oss undan svåra sjukdomar.

Gorgonzolan fick renässans på köksbordet, smör och flingsalt på norrländskt tunnbröd - underbart!

Men rapporter vilar inte på hanen.

Vår ätstörda värld är sannerligen ordentligt störd.

Häromdan var det salt igen - och vin eller vatten - fyllt av farliga tillsatser.

Vi uppmanades äta och dricka med måtta. Och kolla vår privata vattenkvalitets innehåll av dåliga tillsatser.

Lagom illamående damp det ner en ny rapport om att människan fysiskt sliter sig sönder och samman?

Och inte lyssnar när kroppen signalerar rött ljus. Samma vecka en rapport - om motsatsen.

Folk som jobbar till 65 bast och lite till - mår bra. Rent av bättre, jämfört med de som tackat för sig och gått hem från jobbet för tio år sedan.

Häpp! Jag hann bara bläddra i ett annat medialt papper, där jag läste mig till att den åldrade svensken mår sämre än någonsin!

Bedrövligt nog skulle det vara kvinnor - just för att vi lever längre - med fler ensamma år.

Kära nån, hur ska vi ha´t?

Vem eller vilka sammanfattar alla skrämmande rapporter?

Som var och varannan sväljer - allt efter hur vi mår. Det går någon sorts trötthet över hela rapportsystemet.

På mormors tid fanns det inga rapporter som berättade hur hon skulle må.

Hon arbetade bittida och sent, med kor, ystade ostar, tunnbrödsbak och kokande tvättgrytor.

Reumatiska farmor satt i rullstol och knaprade albyl, i tid när ingen människa visste att hon borde försöka träna onda lemmar.

Mina gamla kära åt sitt extrasaltade smör, vispade sin grädde, mumsade på kakor och bullar.

Utan ett ljud om salt, socker eller ålder.

Undras om inte, trots och mödosamt slit levde i harmonisk balans, med sin tid och sin dag.

Inte som vi, i obalans mellan larmrapporter om allt från sött och sälta till evigt liv eller ond bråd död.

Sommaren var het när larmrapporterna började dugga om fågelsjukan.

De ängsligaste beter sig som folk i "Hitch-filmen" Fåglarna.

Duckar nästan över frågeställningen - frusen kyckling till middag, eller?

Lagoma doser av allt måste väl ändå vara bäst...

GITTAN KNIFSTRÖM NORDEN

Mer läsning

Annons