Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Kyrkan ska inte sitta på två stolar

Annons

Vi är många som anser att det inte går att bedriva affärsverksamhet i anslutning till att vara huvudman för begravningsverksamheten. Där är man tvungen att ta ett beslut, vilket kyrkans högsta organ kyrkomötet gjorde då man sade absolut nej till en gemensam begravningsbyrå i kyrkans regi.

När en församling uppträder både som huvudman och begravningsbyrå uppstår en på många sätt besvärande situation. Församlingen blir både beställare av huvudmannens tjänster och utförare av desamma. Församlingen blir även i egenskap av begravningsbyrå den som företräder dödsboet gentemot församlingen både i egenskap av huvudman och församling.

Många skäl talar mot detta. Kan det finnas risker i form av att:

Anhöriga som inte anlitar kyrkans begravningsbyrå hamnar i underläge vid sina kontakter med församlingen i dennes roll som huvudman.

Församlingens personal, präster, vaktmästare, organister och expeditionspersonal värnar mer om "sin" begravningsbyrå och den egna byråns kunder.

Församlingen kommer att prioritera anhöriga som valt kyrkans begravningsbyrå när det gäller tillgänglighet och service som församlingen i egenskap av huvudman är skyldig att svara för.

Kan det vara så att:

Prästen agerar opartiskt och lägger ner samma energi vid sorgesamtal med anhöriga som valt att anlita en med församlingen konkurrerande begravningsbyrå.

Vaktmästare och kantor kommer att lägga ner samma engagemang vid gravsättningen och musikvalet om anhöriga.

Kan vi vara säkra på att:

Församlingen kommer visa samma hänsyn till anhörigas önskemål om tid för begravning och gravsättning om de inte valt att anlita kyrkans begravningsbyrå?

Upphandlingen av transporttjänster, som ligger inom huvudmannens uppdrag, genomförs opartiskt och ger alla leverantörer samma möjlighet?

Kan trovärdigheten ifrågasättas genom att:

Församlingens hemsidor informerar allmänheten om sitt myndighetsuppdrag samtidigt som man framhåller kyrkans egen

begravningsbyrå?

Prästen i en och samma person agerar i rollen som officiant och medlare vid tvister samtidigt som han företräder ägaren till kyrkans begravningsbyrå?

Kombinationen själasörjare, myndighetsutövare och affärsdrivande aktör kan förvisso tyckas praktisk och möjligen även effektiv men svarar inte upp mot kravet på att kyrkan som huvudman förväntas stå över alla misstankar om partiskhet. Ej heller inser man till fullo den underdåniga respekt en äldre generation fortfarande hyser för prästerskap och kyrka.

Som huvudman har kyrkan dessutom skyldighet att leva upp till kravet på ekonomisk särredovisning, en skyldighet som Riksrevisionsverket i sin rapport (RiR 2006:7) kommenterar: "Det finns betydande brister i det sätt på vilket kontrollen av den ekonomiska särredovisningen av begravningsverksamheten genomförs. Den samlade bedömningen i granskningen är att de dryga 20 procent av befolkningen som står utanför Svenska kyrkan inte kan vara säkra på att deras intressen tillvaratas". Frågan om Svenska kyrkans begravningsbyrå handlar i grunden om demokrati, valfrihet och människors lika värde i en situation då man som närstående inte är medveten, inte vågar ifrågasätta och ej heller vara kritisk till vad som erbjuds. Behovet av ett ombud som företräder dödsboet i deras kontakt med församlingen får därför inte underskattas. Denna roll fyller i dag begravningsbyråerna runt om i Sverige.

LEIF ERIKSSON

Mer läsning

Annons