Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Krossat glas på elljusspåren

Annons

Hon går ofta runt 1,8 kilometersspåret på Biskopsnäset med sin hund Lotta, fyra år.

- Det brukar inte vara några problem att hitta och plocka med sig en näve glas. I dag hittade jag en triangelformad bit som var tre-fyra centimeter lång, berättade hon för NLT i tisdags.

Det som gör Carina Holmberg både förvånad och upprörd är att kommunanställda medgivit för henne att det kan hända att glas hamnar i elljusspåret.

- Det är otroligt.

Här gör kommunen reklam för sina fina elljusspår och så lägger dom samtidigt ut grus med glasbitar.

För NLT bekräftar tekniska chefen Bertil Höök uppgifterna. Åtminstone delvis.

- Det ingår i kretsloppstänkandet att vi försöker återvinna bra material. På vårarna sopar vi upp sand och grus och återanvänder sådant som inte är förorenat av till exempel glas.

Det är grus från närbelägna mindre gator och vägar som brukar läggas ut på elljusspåren. Det går inte att återanvända gruset på vägarna nästa vinter. Orsaken, enligt Höök, är att ett par procent salt blandas i och att gruset därför klibbar ihop sig.

- Det är möjligt att det kan finnas någon enstaka glasbit i det som återanvänds på elljusspåren. Skulle det vara mycket glas blir jag förskräckt, sade Höök till NLT på tisdagen.

På onsdagsförmiddagen träffades Carina Holmberg och Bertil Höök på Biskopsnäset. Hon hade just gått 1,8-kilometersspåret och samlat ihop tiotals mindre glasbitar. I samlingen ingick också tillplattade ölburkar och ett par decimeterlånga plåtbitar.

Det blev till en början en ganska hetsig diskussion mellan hundägaren och tekniska chefen.

- Jag var här i går (tisdag) och sprang både långa och korta elljusbanan och jag såg då inget glas. Skulle det vara så att hon har plockat ihop detta på en runda så blir jag förskräckt. Men jag tror inte på det, sade Höök.

- Det här har jag plockat ihop i dag. Jag har vittne. Tror du mig inte så kan du ringa henne. Här, ta telefonen och ring bara, replikerade en ilsken Carina Holmberg.

Bertil Höök var dock inte intresserad av att ringa något samtal och fortsatte att i olika tonlägen göra klart att han betvivlade Holmbergs uppgifter.

- Egentligen är det inte acceptabelt alls med glas i gruset. Men jag bedömer inte det här som något stort bekymmer. Fördelarna uppväger nackdelarna. Skulle vi använda nytt och rent grus kostar det oss en tusenlapp per lass. De pengarna har vi inte.

Carina Holmberg sade sig förstå att kommunen måste se till pengarna. Däremot förvånade det henne att tekniska chefen inte betraktar föroreningarna i gruset som ett bekymmer.

Dagisbarn går ofta efter elljusspåret och nyfikna barn vill ju gärna känna på och närmare undersöka saker som verkar spännande. Exempelvis glittrande glasbitar. Dessutom utgör glasbitarna en stor fara för de hundar som rastas här, resonerade hon

- I helgen var det 700 cyklister i Lilla Finnmarksturen som körde här. Det är ju konstigt att ingen enda av dom rapporterat om punktering eller andra skador, påpekade en gestikulerande Höök.

- Jag går här ofta. Och varje gång hittar jag glas. Varje gång! utbrast Carina Holmberg.

Så småningom närmade sig Höök och Holmberg varandra och argumentationen fördes i något mer sansad ton.

Höök "garanterade" att efter nästa regnväder ska han skicka ut ett par man som får gå igenom spåren noggrant och leta efter glas och dylikt. Han uppgav för övrigt att genomgångar av spåret görs en gång i veckan.

- Jag värnar om elljusspåren och vill inte att någon ska komma till skada, framhöll Höök.

Mer läsning

Annons