Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Krogsväng i studiesyfte

Annons

Han har en baktanke med det. Först viskar han nåt i hennes öra och hon skrattar som bara unga damer kan. Samtidigt börjar hans ena hand, som i förra ögonblicket vilade under hennes vänsteraxel, sakta, sakta vandra utefter ryggraden och slår sig slutligen till ro på det planerade stället.

Själv dansar jag sällan. Därför står jag vid bardisken och studerar the noble art of sista dansen.

Maria McKee i högtalarna, med "Show me heaven". Smörlåt, värsta sortens. Släng i den i stekpannan och du har flott för tre veckors kockande.

I tre minuter och fyrtiofyra sekunder vill McKee att nån ska visa henne himlen. Jag vet, för jag har låten på "Superballads", samlingsskivan som bara spelas när herrmiddagar övergår i analyser av rätt och fel och allt bara skenar iväg genom natten.

Och i tre minuter och fyrtiofyra sekunder gör hans hand samma repa. Diskoljus kan vara grymt avslöjande. Varje gång han når slutstationen ger hon honom gult kort och skickar handen uppåt, mot korsryggen. Han fortsätter. Envis som synden.

Difgård, vän och fotograf, vägrar titta. Han har viktigare saker för sig. Som att döpa en ny drink.

Mittenperiod. Låtbyte. "Power of love", som är bland det tradigaste du kan lyssna på.

Han anfaller, hon parerar långsamt. Se, men inte röra... så mycket.

Han övergår till att bearbeta henne med vad som måste vara smicker. Ser henne i ögonen. Tar ett snedsteg som hon snyggt parerar. Hon, lång, fin, blond, stryker honom lätt på kinden. Säger att han är gullig. Börjar leka i hans halvlånga, lockiga hår med tre kilo vax i.

Samma våglängd. Dags för sista rond. Herregud, det är East 17 och "Stay another day". Så uppenbart, som när folk säger att de bara är vänner men har börjat att kalla varann vid förnamn, inte smeknamn som tidigare, och med sina oskyldiga ord avslöjat att det snart är dags att köpa Volvo, hund och charterresa till Mallorca, eller i alla fall en tvårummare i centrum.

Ni snackar med en expert på Andras Förhållanden. Att stå vid en bardisk och se hur livet flyter på, det är den enklaste allmänbildning du kan skaffa på det området. Och jag har legat i hårdträning, så med mitt vakna sinne visste jag redan hur det skulle gå för dem, de två på dansgolvet, hur de skulle avsluta kvällen; det har du också koll på, eller hur, vi har varit där båda två, har vi inte, nån gång?

The final countdown. 1.47, 34 in i låten har de hittat varandras läppar.

I garderobskön tar hon hans bricka och hämtar sin kofta och jacka och hans duffel. Om det fanns nån rättvisa här i livet skulle Barry White dyka upp just nu, ha en dam vid sin sida och med sin allra svettbrunstiga röst sjunga sin "Can't get enough of your love", så att de andra gudinnorna ser oss. Men han har annat för sig. Så Difgård och jag går hem, var och en till sitt.

Och för övrigt...

...fick jag vykort från en läsare, Sara från Falun. "Ha en bra dag", stod det. Juste hälsning på Alla hjärtans dag. Men det finaste var vykortstrycket, Aston Villas klubbemblem.

...nåddes jag också av ett annat vykort. Den handskrivna texten på baksidan var fin, dock inte motivet. Vad det föreställde? Leksands IF:s spelartrupp säsongen 2002/2003.

...är David Bowie ändå suverän.

...bör "Kopps" ses å det snaraste. Rekommendation? Order!


Energi:
Solsken (påminner om att Ljuset finns).
Mick Jagger (evig hjälte)


Oenergi:
Minusgrader (det börjar bli lite enahanda nu)

Mer läsning

Annons