Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Krögare som tonåring

Annons

- Då var det kanske inte så noga, men i dag känns det bra att det var jag som komponerade hasselbackspotatisen, säger Leifh Ellison drygt 50 år efter det att han kunde presentera en ny potatisrätt.

Detta var i början av 1950-talet och Leifh gick på restaurangskola på Hasselbacken i Stockholm. Leif från Värmland var inte ens 15 år fyllda då han sökte till den treåriga utbildningen i Stockholm. Han arbetade då som köksbiträde hos Stadshotellet Royal hemma i Säffle.

På hotellet hade Leif börjat arbeta som piccolo, men chefer med blick för talang såg till att Leif började i köket och att han sökte till restaurangutbildningen.

- Jag hade inte sett Stockholm på vykort en gång och jag hade inte ens ordnat rum innan jag åkte dit, berättar Leifh.

Väl framme i Stockholm ordnade snart Leifh rum och lärde känna stan och hitta i den genom att åka spårvagn. Med utbildningen, kurskamrater och lärare trivdes Leifh utmärkt från första dagen.

När han komponerade hasselbackspotatisen hade den grupp han arbetade med som uppgift att hitta på olika potatisrätter.

- Det tog några år innan hasselbackspotatisen blev vanlig på restaurangerna. Kanske fem-sex år, säger Leifh Ellison, på sin tid Sveriges yngsta krögare, efter utbildningen på Hasselbacken hyrde nämligen då 18-årige Leifh restaurang Spången i Spånga.

Utskänkningstillstånd? Ja, Leifh fick faktiskt ett sådant efter framgångsrika förhandlingar med rätt myndighetsperson.

Hasselbackspotatisen blev kroggästerna i Stockholm bekanta med och förälskade i när Leifh arbetade på Stallmästargården, Operakällaren och Grand. Från Stockholm fortsatte hasselbackspotatisens segertåg ut i landet.

Leifh, potatisrättens upphovsman, fortsatte inom restaurangbranschen med arbete i bland annat Örebro innan han 1968 kom till Borlänge.

I vad som kom att bli Leifhs nya hemstad väntade arbete som köksmästare på Brage och senare nyöppnade Folkets hus-restaurangen.

- Förr var det mycket mer av hantverk inom matlagning. Halvfabrikat fanns inte när jag började, konstaterar Leifh.

Hans egen kärlek till matlagning är i dag lika stark som den var då han i början av 1950-talet lärde sig den mytomspunna konsten att få maträtternas smak och utseende att samsas.

- Det är experimentlusten du fortfarande har kvar. Fortfarande tycker jag det är väldigt roligt med mat. Både att laga och äta, framhåller Leifh.

- Ungdomar har sällan tid att laga riktig mat. Istället blir det mest snabbmat. Det är tråkigt, fortsätter Leifh Ellison.

Efter att i skidbacken ha skadat en kota i ryggen valde Leifh att prova på verksamheter som slet mindre på ryggen än arbetet i restaurangkök.

Under en period var han bland annat ägare till tobaksaffären på Bullermyren. Leifh arbetade också med problemungdomar i Klippanprojektet.

Precis som han behärskar konsten att av fina råvaror skapa maträtter som är konstverk av smak och utseende har Leifh behärskat konsten att sadla om. Från ett aktivt arbetsliv till en avspänd tillvaro som pensionär.

- Jag har seglat sedan 1982 och vet varje vik från Öregrund ner till Öland och Gotland, upplyser Leifh Ellison, som har sin segelbåt, en 30-fotare, i Öregrund.

Efter översyn och underhåll är det snart dags att segla ut från Öregrund och bara njuta i fulla drag av detta underbara sätt att ta sig fram.

Leifh brukar skämta lika ofta och gärna som han delar med sig av sina upplevelser från segelturerna. Men denna vår finns det en underton av allvar och eftertanke när Leif berättar. Allt har förändrats sedan sambon Gunn Eriksson avled den 5 mars.

Det finns många minnen från deras lyckliga år tillsammans. Dem tar Leifh nu med sig under sommarens segelturer.

SVEN-ERIK OLSSON

Mer läsning

Annons