Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Kristoffer blev offer för oprovocerat våld

Annons

"Offer på en sekund" beskriver vad som hände Kristoffer en helt vanlig skoldag, den 10 oktober 2000, strax före klockan tolv, en tisdag. Platsen var skolans huvudentré. Kristoffer, då 15 år, var på väg att cykla hem för att äta lunch.

"Jag går genom skolans ytterport och hinner precis öppna dörren där ett gäng med sex killar står och stoppar mig. Det är inga killar som jag känner igen", skriver Kristoffer i bokens inledning.

Utan förvarning slår en av killarna Kristoffer i huvudet, två gånger, med ett basebollträ och sedan följer ett slag i bröstkorgen. Kristoffer domnar.

"Känner att min hals går av. Allt blir svart. Nu dör jag", skriver Kristoffer i boken.

Han vaknar upp på skolsköterskans mottagning. Fysiskt hämtade han sig från skadorna i nacken. Psykiskt blev såren djupa.

Först nu, fyra år efter misshandeln, som ägde rum vid en Stockholmsskola, har han bearbetat händelsen ordentligt.

Kristoffer har skrivit boken tillsammans med sin mamma Anette. Den har kommit till under projektarbetet på gymnasiet i Mora och gavs ut för två veckor sedan. Reaktionen blev stark. Intresse har väckts både på regeringsnivå, justitieminister Tomas Bodström har fått ett exemplar, och i tisdags fick ledamöter vid Europarådet i Strasbourg ta del av boken.

På plats i Frankrike fanns Ann Hellströmer. Hon bedriver ett stödcentrum för unga brottsoffer, 7-25 år, i fem svenska städer samt i Trondheim.

- Jag föreläste om den verksamheten i första hand, men jag delade även ut boken till svensktalande ledamöter och anställda.

Ann Hellströmer uppger att boken är väldigt tydlig och igenkännande för ett brottsoffer.

- Båda jag själv och de brotts-offer jag läst boken för, har blivit lika rörda och stark berörda varje gång, säger Ann Hellströmer, Den kommer att vara till stor hjälp för unga brottsoffer.

Bokens spontana funderingar och blyertsteckningar pekar direkt på den chockfyllda fasa och utsatthet en misshandlad ungdom känner.

- Det var inte misshandeln i sig som fick mig att söka till gymnasiet i Mora. Det hade jag tänkt redan innan, för att få studera vid innebandygymnasiet, berättar Kristoffer för tidningen.

Tidningen möter honom tillsammans med mamma Anette i Stockholm.

- Egentligen hade jag sett fram mot studentbalen i Moraparken i lördags kväll. Istället fick jag åka hem till Stockholm och ta emot tidningar.

Den våldsamma misshandeln av Kristoffer utfördes av ett gäng ungdomar från en annan skola. Händelsen polisanmäldes och en utredning tog vid. Gänget uppgav till polisen att de letade efter nynazister. När de inte hittade vad de sökte, råkade den blyge Kristoffer komma i deras väg.

- Själv var jag apatiskt rädd och höll mig från skolan under några veckor.

Kristoffer vågade inte gå till polisen och ställa upp som vittne. Han var rädd för repressalier. Efter stor övertalning gick han till en fotokonfrontation. Han kände igen gängets medlemmar, men kunde inte minnas vem som slagit honom med basebollträet. Polisutredningen lades ned och Kristoffer kände sig lättad.

Mamma Anette berättar att Kristoffer, som varit "ritnödig" och tecknat sedan barnsben, bearbetade det inträffade med känslomässigt starka teckningar.

- Jag ritade dem snabbt, kastade dem i papperskorgen och trodde att de försvann för alltid. Det var mardrömsmotiv, skild-ringar av mina skiftande känslolägen även med strimmor av hopp bland destruktiva tankar.

Utan Kristoffers vetskap skrev mamma Anette ned minnesanteckningar, dag för dag, lyhörd för vad Kristoffer uttryckte. Dessutom letade Anette efter de teckningar Kristoffer skrynklat ihop och tog vara på dem.

När det blev aktuellt med projektarbetet i höstas visste inte Kristoffer vad han skulle göra.

- Jag ringde hem till mamma. Då kom idén med att i bokform beskriva bearbetningen av misshandeln. Gymnasiet i Mora, med rektor Björn Axelsson i spetsen, gav helhjärtat stöd.

Anette Kyhlström är diakonissa med mångårig erfarenhet av socialt fältarbete.

Under första helgen av projektarbetet gick Anette och Kristoffer igenom alla teckningar och de minnesanteckningar Anette samlat. Kristoffer var skeptisk. Han tyckte teckningarna var för naiva och ville göra om dem. Till slut förstod han att dess originalitet var viktig.

Svårigheten var att hitta ett förlag. När det slog slint startade familjen ett eget med cirka 60 000 kronor ur egen ficka.

- Det känns ändå rätt. Våldet i samhället accelererar på alla plan. Vi kan bara inte tiga still. Vi vill tillsammans, mamma och son, beskriva hur vi hanterade att bli ett offer, säger Kristoffer.

HANS OLANDER

Mer läsning

Annons