Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Krilles kamp för vård

Annons

Krille, 24 år, sitter hemma i köket med hustrun Cecilia och sonen Sebastian, 1,5 år.

I dag mår han ganska bra, men rakt över halsen har han ett stort ärr som vittnar om de operationer han genomgick i somras, ett och ett halvt år efter att han började känna sig sjuk.

Precis när mardrömmen började hade Cecilia fått veta att hon var gravid med Sebastian. Mitt emellan Krilles canceroperationer fyllde Sebastian ett år.

- Jag missade Sebastians första år, säger Krille.

I går var han på återbesök hos doktorn för första gången sedan den sista operationen och fick beskedet att proverna visar att han är frisk.

Men i början av 2001, när han första gången sökte vård för det tryck han kände över halsen så var det ingen som hittade något fel på honom.

- De sade att "det var psykiskt", berättar Krille.

Men Krille kände sig sämre och sämre, och sökte vård igen. Till slut fick han en remiss till lasarettet. Men inte heller där kunde man hitta felet. Krille skickades hem. I journalen stod att man inte kunde fastslå vad som var fel, men att patienten fått ett lugnande besked och att något återbesök inte skulle göras.

- Men jag gick och mådde dåligt, kände mig klen och orkeslös, säger Krille. Han sjukskrev sig allt oftare, och arbetsgivaren började kräva sjukintyg från första dagen. Till slut sade han upp sig från jobbet.

Misstron mot honom var total.

Han rasade i vikt, från 82 kilo till 68 kilo, men fick höra att han varit tjock tidigare. Ingen kom på att sköldkörtelcancern gav en onormal förbränning.

- Ingen trodde på mig. Till slut trodde jag själv att jag inbillade mig, säger han.

- Jag var jätteorolig för Krille. Han var så svag att jag var tvungen att ge honom mat i sängen, och stötta honom så att han skulle kunna gå upp för trappen, säger hustrun Cecilia som kämpat hårt för att han skulle få hjälp.

Först i april förra året fick han den vård han behövde.

- Då hade jag fått en knöl stor som ett frukostägg på halsen, berättar han.

Han träffade en ny läkare på vårdcentralen som tog tag i hans fall, och skrev en ny remiss till lasarett. Där skedde flera provtagningar. Man försökte dra vätska ut halsknölen, eftersom man misstänkte att det var struma.

Flera gånger gjordes den smärtsamma proceduren om, eftersom hans sjukjournaler tappats bort mitt i alltihop.

När Krille Källgren äntligen fick veta att han hade cancer så var det via ett sjukintyg hem i brevlådan.

Det kom som en fullständig chock.

- När jag fick sjukintyget så stod det "tumör". Jag trodde fortfarande att det var struma, säger han.

- Ingen hade satt sig ned med mig och sagt "det här kan vara cancer".

Operationen sköts upp till slutet på sommaren på grund av semestrar, och Krille och hans familj gick omkring i dödsångest.

En oerhörd börda lades på Cecilia:

- Jag har skött allt i ett och ett halvt år. Om det inte varit för min och Krilles mamma som ställt upp så fantastiskt så vet jag inte hur vi klarat detta, säger hon.

Efter flera cancerfall bland vänner och släktingar befarade de det värsta.

- De erfarenheter vi har av cancer är att man dör av det, säger Cecilia och Krille.

En vecka före den första operationen gifte de sig.

- Vi ville göra det om något skulle hända mig, säger Krille.

Fallet kommer nu att granskas av Hälso- och sjukvårdens ansvarsnämnd för att se om Krille felbehandlats. Innan något beslut fattas kommer de läkare som omfattas av Krilles anmälan att få yttra sig.

Mer läsning

Annons