Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Krämarattityd tvingar fram privatisering av vården

Annons

Enligt uppslagsboken är en konstitution ett statsfördrag, det är alltså tillämpligt på en stat, inte på ett mellanstatligt samarbete. Det är uppenbart att konventets presidium har gett efter för de utomordentligt starka federalistiska strömningarna i EU-parlamentet och kommissionen.

Lena Hjelm-Walléns sätt att bagatellisera förslaget i SVT:s Aktuellt bådar inte gott. Blir detta förslag verklighet ligger vägen in i Europas Förenta Stater vidöppen, eftersom vi redan berett marken genom vår egen grundlagsändring som tillåter överföring av makt till EU på alla områden. Utan den grundlagsändringen hade vi haft ett visst skydd emot EU:s maktaptit, nu har vi byxorna nere.

Vad betyder förändringen från fördrag till konstitution för EG-domstolens makt och myndighet? Ett fördrag reglerar det som står i fördraget, en konstitution är i princip heltäckande. Innebär det att EG-domstolen, med sitt integrationsfrämjande uppdrag, blir suverän att lägga sig i allt? Visserligen görs vissa begränsningar i artikel 10, men det är ingen tvekan om färdriktningen, och principen är knäckt.

Enligt artikel 8 paragraf 3 får EU tolkningsföreträde av subsidiaritetsprincipen, och med kännedom om EU:s klåfingrighet kommer man att ta för sig av makten över vår vardag. Artikel 9 lyder så här:

Konstitutionen och den rätt som antagits av unionens institutioner när de utövar de befogenheter som unionen har tilldelats genom konstitutionen ska ha företräde framför medlemsstaternas rätt.

Detta tarvar knappast någon kommentar.

Enligt artikel 10 paragraf 3 ska unionen ha befogenhet att samordna medlemsstaternas ekonomiska politik. Innebär det att det är slut med det svenska folkets urgamla rätt att sig själv beskatta. Jag befarar att EU kommer att ringa in den ekonomiska politiken på ett sådant sätt att det kommer att vara mycket svårt att upprätthålla välfärdssamhället på den nivå som svenska folket förväntar sig, eftersom ett återkommande tema från kommission och centralbanken är, lägre skatter och mindre offentlig sektor.

Det allmänna intrycket av EU-stat förstärks av att EU ska ha delade befogenheter när det gäller bland annat socialpolitik och sjukvård (artikel 12). Vad kommer våra kära kommun- och landstingspolitiker att säga när EU:s krämarattityd tvingar fram privatiseringar och kommersialisering av vård och omsorg.

Flexibilitetsklausulen, artikel 16, är verkligen flexibel. Den säger att om konstitutionen inte innehåller de befogenheter som krävs för att förverkliga de mål som satts upp om allt från tullunion till ekonomisk politik kan rådet på förslag av kommissionen och efter Europaparlamentets samtycke vidta de åtgärder som behövs. De begränsningar som anges förefaller inte vara tillräckliga, och risken för kompetensutvidgning är uppenbar.

Så här långt har man inte ägnat en rad åt en av demokratins grundförutsättningar - rätten för medborgarna att utkräva ansvar. Men det är kanske logiskt att ansvarsutkrävande inte är så viktigt i ett system som bygger på elitism. Varför utkräva ansvar av eliten, den är ju bäst på att styra och ställa - eller?

I EU är makten diffus och auktoritär.

I EMU är makten tydlig men oåtkomlig.

BENGT-OLA RYTTAR

Mer läsning

Annons