Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Kontaktförmedling, men bara i teorin

Annons

Känner ni till "six degrees of separation"?

I mitten av 90-talet lanserades denna idé och den saknar inte tjuskraft.

I och med internet blir det allt lättare att komma i kontakt med olika personer. I det moderna informationssamhället är det den som är bäst på att hitta den rätta informationen som har en fördel framför andra.

Det gäller även i kontakten med andra människor som har kunskap och färdighet man behöver ta del av.

Ni vet, det är bra att känna en rörmokare, en snickare, en plåtslagare, en bilmekaniker och någon som är händig på att fixa datorer. Och känner man inte dessa användbara personer, så kanske man känner någon som känner någon...

Så har det fungerat i alla tider i småsamhällen. I och med internet håller världen på att förvandlas till den globala byn, ett begrepp som Marshall McLuhan myntade redan på 60-talet.

Tänk vilken styrka att kunna hitta rätt person i denna nästan oändliga by av internetanvändare.

Enligt tanken om "six degrees of separation" så är det aldrig längre än sex steg mellan två personer i världen. Om du behöver få kontakt med Göran Persson eller Regina Lund vänder du dig till någon som kanske inte känner dem, men som i sin tur känner någon som står dem närmare. På detta sätt når man efter bara sex hopp fram till den person man vill nå.

Teoretiskt verkar tankegångarna att fungera. Det tar för de allra flesta kontakter mellan fem och sju steg att knyta samman två godtyckligt valda personer i världen.

Hur fungerar då det hela i praktiken?

Forskare vid Columbiauniversitetet beslutade sig för att ta reda på saken. 18 målpersoner utsågs och de som deltog i experimentet fick veta en del grundläggande fakta som namn, utbildning, yrke och bostadsort. Sedan gällde det att få fram ett meddelande till personen i fråga. Det gällde alltså inte att hitta personen och hans e-postadress på internet, utan att vända sig till en bekant, som i sin tur vänder sig till en bekant och så vidare.

Mer än 61 000 personer från 166 länder deltog och över 24 000 meddelandekedjor skapades.

Men...

Bara 384 nådde målet.

De flesta kedjorna dog ut på grund av bristande intresse, förklarar sociologen Duncan J. Watts som ledde experimentet på Columbiauniversitet, i en intervju för AP.

Folk struntade helt enkelt i att skicka meddelandena vidare. Det är väl så vi fungerar, speciellt när våra elektroniska postlådor fylls med diverse mer eller mindre bisarra förfrågningar och erbjudanden från okända avsändare.

Watts ska nu förfina experimentet och köra det en gång till. Den som vill lära mer och eventuellt delta kan gå till:

http://www.smallworld.columbia.edu/

Vad som finns på denna hemsida för "small world-projektet" kan jag dock inte berätta. Det är en ödets ironi att det universitet i världen som sysslar mest med internetkommunikation verkade ha sin server nere då jag försökte få kontakt med Watts och lära mer om hans experiment.

PETER GUSTAVSSON

Mer läsning

Annons