Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Konstnär vid vägskäl

Annons

Ann-Louise Gyllander säger att hon befinner sig vid ett vägskäl i livet, både privat och yrkesmässigt. Vad ska hon egentligen kalla sig: konstnär, kreatör eller blandkonstnär?

I botten vilar hon dock stadigt på en yrkesidentitet som 3D-grafiker och fram till och med agusti förra året var hon projektanställd på Carl Larsson-gården.

- Jag har gjort en 3D-bild av huset och har också börjat på en av hur huset såg ut innan Karin och Carl Larsson började bygga ut det. Jag hoppas på att det ska komma in mer pengar till projektet så att jag kan färdig ställa den, säger Ann-Louise.

Nu söker hon nytt jobb som just 3D grafiker.

- Skapande är en stor del av min identitet. En "dräkt" som jag alltid kommer att bära oavsett vad jag arbetar med på dagtid, säger hon.

Uttrycksbehovet har funnits där hela tiden. Det började som klotter när timmarna i högstadieskolan blev alltför långa. Alstren fick sedan latinska namn - för att sätta ord på saker är också viktigt för henne. I dag skriver hon dikter och långa betraktelser som hon lägger ut på sin hemsida.

- När jag skriver faller bitarna på plats, de får mer skärpa, blir mer exakta.

1986 började hon utbilda sig inom bildskapande på den estetiska speciallinjen i Skinnskatteberg och sedan har det fortsatt av bara farten.

En del av resultatet finns nu på Café Kopparhattens väggar. Det är hennes första egna "riktiga konstutställning", säger hon.

Där finns hunden, Higgins, en dalmatiner som snabbt fångats med enkla tuschlinjer. Bilder hon kallar dekorativa.

Men ibland tar det månader innan en bild blir klar. Då funderar hon tills den är helt färdig inne i hennes huvud, innan hon drar ett enda penseldrag.

- Sedan målar jag den helt färdig med en gång.

Bredvid bilderna av Higgins finns oljemålningen med damen med det svarta ögonen. Titeln är Inget ont som...

- Den är svår att tala om. Jag är glad att det inte går att läsa allt i den, då hade jag varit alldeles näck. Lite kryptiskt kan jag säga; att det som berörde mig så makalöst, hände utanför den privata sfären. Ett möte med en människa jag hade kunnat vara förutan.

Det är en mörk bild men med några upplysta färgfält - det som kanske förebådar något gott...

ANN-SOFIE MASTH

Mer läsning

Annons