Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Konsten att välja sida

Annons

Inflytandet som jag har, har jag i princip enbart så länge, som respektive blocks partier helt röstar blockvis. Det borde vara uppenbart att jag endast är en naturlig del i en äkta demokratisk process, där förhoppningsvis även oppositionen kan spela en viktig roll, om de slutar gräma sig över maktfrågor och fokuserar på vårdfrågor i stället för på min person.

Berndt Ekström, m, har ställt frågor till mig om Ludvika lasaretts framtid. För det första så har det röda laget varit mycket tydligare om de mindre sjukhusens framtid, och de har i vår överenskommelse till exempel åtagit sig att utöka verksamheten på Ludvika lasarett med sex internmedicinska vårdplatser.

Tilläggas kan att det röda laget och vi även har överenskommit en förstärkning av vissa specialistmottagningar på Avesta lasarett. Vi hoppas också snart kunna utöka barn- psykiatrin i Dalarna med minst två vårdplatser. Varje ny vårdplats betyder en säng till på ett sjukhus.

Att den blåa sidan påstår att jag skulle vara mer ute efter makt och pengar än de andra ledamöterna, är förstås lika absurt, som om landstinget hade varit mer demokratiskt, om jag hade fått ett uppdrag från folkkampanjen för sjukvården, ffs, att stödja en annan majoritet.

Dessutom för makt med sig ansvar och en skyldighet att föra en aktiv dialog. Därför kommer svaren på frågorna om Ludvika lasaretts framtid att bli det som samtliga landstingsaktörer tillsammans gör dem till. Min förhoppning är givetvis att det blir ett bra sjukhus med medmänskligt ansikte för Västerbergslagen och hela Dalarna. Precis som i FN så gäller det att stärka den svagaste länken i kedjan.

Några konkreta utökningar på Ludvika lasarett eller Avesta lasarett åtog sig ej det blåa laget. Dessutom har både moderaterna och de andra partierna i Dalarnas sjukvårdsparti, dsp, utan motivering vägrat folkomröstning om det planerade systemskiftet på Avesta lasarett, som de ville lägga ut helt och hållet på entreprenad.

Dalarnas sjukvårdsparti sade nämligen före valet att det skulle vara ett blockneutralt parti, som skulle rösta efter varje förslags förtjänster och alltså prioritera vad som var rätt i stället för vem som hade rätt. Efter valet visade det sig att våra möjligheter att vara ett blockneutralt parti försvann i och med att dsp blev vågmästare. Då inträffade det mycket oväntade att mina före detta partikamrater visade sig ointresserade av de förhandlingsmöjligheter, som denna unika situation gav och i stället genast ville ansluta sig till det blåa laget.

Förklaringen till detta kan vara att de övriga partierna i Dalarnas sjukvårdsparti har tagit emot stora summor pengar från privata intressen, särskilt Vigah, och på detta sätt underordnat sig deras dagordning. Eftersom vi var överens om det redan när förbundspartiet, dsp, bildades att vi skulle vara ett fristående förbundsparti, såg jag det som självklart att inte ta emot pengar, som riskerade att äventyra vår integritet som ett självständigt politiskt parti, eller som minskade våra möjligheter att på bästa sätt representera vår väljares intressen.

Jag tror att detta ställningstagande var den ursprungliga källan till den djupa sprickan i dsp. Personlig makthunger ifrån de andra partierna i, dsp, och deras företrädare samt ett illa genomtänkt handlande, som innebar att, ffs, hölls utanför viktig skriftlig förhandlingsinformation, fördjupade sedan krisen.

När man låter andra få lida nöd, så devalverar man sitt eget människovärde.

Ledande företrädare som Ingvar "Nille" Niilimaa och Lisbeth Mörk Amnelius glömde bort att även om man har det bra själv, uppstår en otrygg situation, när andra runt om en, kommer i kläm. Kittet i vårt samhälle byggs upp av vårt val att vilja stötta andra. När vi hjälper andra med respekt, aktning och hjärtats godhet, hjälper vi oss själva, därför valde vi det röda laget.

KEN SWEDENBORG

Mer läsning

Annons