Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Konsten att hålla en stadsvandring...

Annons

Det är inte lätt att leda en stadsvandring.

Hur gör man för att tillgodose 50 personer som hör olika bra och som promenerar i olika takt? Alla får inte plats precis framför guiderna så att de kan höra vad som sägs, och inte sällan kommer några på eftersläp.

Senaste stadsvandring led precis som förra veckans vandring av både det ena och det andra, men det mesta gick att acceptera, mycket tack vare det vackra vädret. Den här gången behövdes varken ytterjackor eller paraplyer. Solen gassade trots att klockan slagit sex.

Men förtjänsten var också Bengt Grundmarks. Han ledde vandringen tillsammans med veteranen Rudolf Peterson och gjorde allt för att muntra upp den tappra skaran fotgängare.

- Normalt är det svårt att promenera här på kvällen. Det finns ingen belysning, sa Rudolf, medan han trängde sig fram genom buskagen längs forsen nedanför Ludvika herrgård.

- Det gör inget. Vi som är här är uppfyllda av det inre ljuset, skojade Bengt.

Han och Rudolf delade på jobbet att berätta om hur det gick till när Ludvika bruk växte fram i slutet av 1500-talet. Många tyckte nog att det var roligt att höra om den dåvarande kungens betydelse.

- När Gustav Vasa rensat färdigt alla kyrkor och klarat av Dackefejden hade han plötsligt tid för annat. Han ville utvidga de industriella områdena i landet.

- De första bruken byggdes i Mälardalen, men efter hand nådde de också Västerbergslagen, berättade Bengt.

Han avfärdade vidare ryktena om att Ludvika bruk skulle ha uppförts för att tillverka krigsmaterial.

- Det där är fantasi! Möjligtvis tillverkade man små bitar som användes till kulor, men det var framför allt halvfabrikat som stänger som var huvudvara.

Efter en noggrann genomgång av brukets perioder och ägare fortsatte stadsvandringen till Ludvika herrgård där förra veckans talare, Berit Odnegård, hoppade in för en kort men rolig upplysning.

- Den här stod ursprungligen på gränsen mellan Grangärde och Norrbärke socken, där skylten "Välkommen till Kyrkparken" står i dag. När den rasade isär tog en byggmästare hand om delarna och lät sätta upp den här 1912, sa hon och pekade på den ristade stenen vid sidan av den vänstra flygeln.

NINNA PRAGE

Mer läsning

Annons