Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Kommissarien och konsten

Annons

Det sista uppdraget i karriär-en är presstalesman, ett uppdrag han tagit på största allvar.

- Jag blir så förbannad när kollegor inte förstår att journalister förmedlar uppgifter till allmänheten, som är vår uppdragsgivare. Det vi kan gå ut och berätta ska vi berätta, säger han.

Att han blivit så bra på det beror kanske på att han har en hel karriär med presskontakter, frivilliga och ofrivilliga, bakom sig. "Linslus" säger han och skrattar.

I klippboken har det samlats mängder med rubriker genom åren. Lars-Erik Janson har alltid varit en riktig friskus, och innan poliskarriären var han instruktör vid jägarskolan i Kiruna i flera år. Där blev han kvar som polis, som utredde jakt-, fiske- och gruvolyckor och som var med under stora gruvstrejken.

- Vi hittade skjutna älgar där bara filéerna skurits ut, säger han om tjuvjägarna.

Men det var inte alltid tipsen stämde:

- En gång fick vi rapport om tjuvfiskare inne i Abisko så vi förberedde oss och spred ut oss för att omringa dem. Vi såg dem nere på isen och körde rakt mot dem med skotrarna, bespetsade på världens tillslag. Men när vi kom dit så visade det sig vara geologer som mätte nedsmutsningen i sjön...

Lars-Erik Janson var också chef över fjällräddarna. 35-årige Seppo Sadrimaa, som 1980 irrade runt i ödemarken utanför Karesuando i en hel vecka, utrustad endast med en bibel och en gitarr, var det Lars-Erik som räddade.

Likaså samen Lasse Nutti, i den kanske mest spektakulära räddningsaktionen av alla, som tagen ur en James Bond-film. Janson satt festklädd på invigningen av nya polishuset när larmet gick.

- De ringde och sade att det satt en man på ett bensinfat mitt på Torneträsk, säger Lars-Erik, som skyndade sig hem och drog grodmansdräkten över kostymen och flög helikopter ut över Torneträsk, håvade in stackars Nutti som suttit i tio timmar och väntat på döden efter att hans skoter sjunkit i träsket, återvände hem, slet av sig grodmansdräkten - och gick tillbaka till festen.

För prick 20 år sedan blev han chef över våldsroteln i Falun, ett tufft jobb som han hade i tolv år, men ändå inte lika tufft som uppdraget han tog 1995 - som Dalapolis-ens internutredare. Misshandel, rattfyllor, barnövergrepp, anmälningar om övervåld från allmänheten - att utreda kollegorna inom styrkan blev en svår prövning.

- Jag var tveksam till att ta jobbet till en början. Jag hade själv utsatts för anmälningar och visste hur jobbigt det var, säger han.

- Jag har aldrig i mitt liv känt mig så ensam som polis. Jag som är en sådan social person kände distansen hela tiden. Det var lärorikt, men mycket jobbigt.

Under den perioden, och alla andra tider när han behövt uttrycka känslor eller krishantera som han själv säger, så har han vänt sig till målandet. I sorg och glädje har det varit hans stora fritidsintresse.

Som chef för våldsroteln var han uppe på Falu lasarett och såg Flinks offer ligga på rad.

"Avbruten blomning" visar offren som blommor vars stjälkar brutits alldeles för tidigt. Tavlan målades innan Flink fick sin dom. Som en föraning målade Janson 14 patronhylsor, lika många år som Flink sedan dömdes till.

En annan tavla visar en familj i sorg. Den kom till efter att en fem-åring drunknat, och Lars-Erik tagit hand om mamman och pappan.

- Jag har målat av mig kriser, säger han.

Det svåra i tillvaron värjer han sig aldrig för. Hans engagemang för slagna kvinnor och andra brottsoffer är väl känt. "En sådan som tar hand om gamla tant Matilda" säger han själv. En stor konferens om kvinnomisshandel som hölls för rättsväsendet i höstas var det Janson som låg bakom.

När vi bläddrar i klippboken med rubriker som "Jag grät och tänkte: Nu drunkar jag!", "Lagens arm slår ner från luften", "Is sprängde utloppet - sjö utplånad", "Då finkade polisen tofsvipan" så gör sig morgondagens rubrik påmind.

Telefonen ringer och det är vakthavande befäl.

- Jag är upptagen med pressen - eller är det kris? frågar Lars-Erik.

- Bankrån i Lima? Jaså. Men då måste ni ge mig uppgifter så jag kan skicka ut ett pressmeddelande.

Sedan börjar telefonen ringa.

Med bara ett fåtal dagar kvar till muck har han inte tid att städa kontoret. Och tur är väl det, om det betyder att han glömmer kvar den satiriska teckning över polisens organisation han gömt bakom bokhyllan i många år.

Den gjordes förra gången det var kris i polisen, men är lika rykande het idag. Den borde lyftas fram för att få roa och oroa fler än en ensam kommissarie Janson på sitt tjänsterum.

ANNA RUNNBERG

Mer läsning

Annons