Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Komjölk blev räddningen

Annons

- Det var min lycka. Jag föddes upp med komjölk, säger Märta. Och mjölken kom från den bästa kon!

Det är en pigg och slagfärdig jubilar som dukat upp kaffe vid köksbordet. Kommentarerna är blixtsnabba och även dråpliga, trots att hennes levnadsöde omfattat många ledsamheter och ett hårt arbete.

Kanske är det just därför som hon tagit fasta på det ljusa som funnits och finns. Kanske är det rent av den prima komjölkens förtjänst...

Hon minns barndomen hos sin fosterfamilj med glädje, men när hon var sju år kom nästa slag. Fostermamman dog.

- Därför fick jag ta hand om min fosterfar.

Märta fick tidigt ut i skogen och arbeta, både med skogsbruk och kolning. Helst hade hon nog velat läsa vidare efter folkskolan, men det var förstås en ekonomisk omöjlighet.

- I stället började jag gå med i studiecirklar om psykologi och annat intressant. Det var där jag lärde mig läsa på riktigt.

Sedan träffade hon Nisse från stugan Fyrkanten i Riddarhyttan och gifte sig 1937. Det blev inledningen på ett äktenskap som skulle komma att vara i 65 år innan maken gick bort.

De bodde på olika torpställen, i Kopparbo, Övertjärn och Skräddarbo. Några kor och några höns. Skogsarbete med såg, yxa och barkspade.

- Oj så roligt det var att barka massaved när den savade. Arbetet i skogen var förstås tungt, men det blev lättare när motorsågarna kom.

Märta hanterade alltså motorsåg. Och kolade.

- Vi gjorde säkert tio milor tillsammans. Det hände att skogsrået knackade på dörren, precis som det brukade göra när en ko skulle kalva, säger Märta och ser så där härligt pillemarisk ut.

- Nja, det är mycket psykologi i det där. Man hör det man förväntar sig höra.

Under de här åren var hon också skolbibliotekarie på Källfallet. För att kunna ge tips till boklånarna var hon tvungen att själv läsa böckerna först. Och det gjorde hon så gärna.

- Man fick ju egna favoriter, till exempel Dan Andersson och arbetarförfattarna.

Maken Nisse hade tidigare läst på Brunnsvik och trivts med trakten. 1963 flyttade familjen, som då vuxit och även bestod av barnen Örjan och Solveig. De bosatte sig i längan vid Storgården.

- Vilken skillnad. Från att ha bott på små torpställen hamnade vi på Storgården...

De skaffade höns och hade får, som mest 70 stycken.

- Ibland kom det busslaster med folk som ville veta mer om Storgården och Karl-Erik Forsslund. Det var bara att ställa upp och guida.

Sedan tre år bor Märta i en trivsam lägenhet på Solgärdet i Sunnansjö tillsammans med sin katt. Hon trivs, precis som personal och andra boende gör med henne och hennes underfundiga kommentarer.

BO JOHANNESSON

Mer läsning

Annons