Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Kom igen, var lite galen!

Annons

Peter Forsberg ser exakt så där trumpen ut som på de där klassiska snapshotsen från TV-pucken som vi sett fler än tusen gånger eller som när han blev för hårt och för ofta tacklad under sin debutsäsong i elitserien med Modo.

Jag gillar det inte.

Jag vill se "Foppa" skratta som efter ett lika efterlängtat som givet SM-guld, som efter straffen i Lillehammer, som efter första målet med Colorado, som efter OS-guldet i Turin.

Peter Forsberg skrattar inte på det viset längre.

Jag kan förstå honom. Jag slutade räkna hans comebacker när han var uppe i den sjätte - den här NHL-säsongen.

Det handlar om en högerfot.

Peter Forsbergs högra fot.

Det låter möjligen som titeln till en fin liten DustinHoffman-snyftare som slutar lyckligt, nästan för bra, men den högerfot som vi talar om vill inget annat än sätta krokben för Sveriges störste ishockeyspelare genom tiderna.

Den är sliten, den sitter fel i de specialgjorda skridskor Philadelphia-stjärnan har - vilket är ett mysterium i sig; vi kan flyga över Atlanten på åtta timmar men inte få till vad som liknar ett hålfotsinlägg som duger - och vill det sig riktigt illa ligger den där foten också bakom de krånglande ljumskar som han dras med och som får både experter och självutnämnda förståsigpåare på läktaren och framför tv-apparaterna att säga att karriären är over and done, även om den senaste undersökningen möjligen kan göra att foten mår bättre, eller i alla fall känns mer stabil, fast det är ingen garanti.

Peter Forsberg såg Modo besegra Mora

i tisdags kväll i det som jag lika medvetet som felaktigt kallar för Kempehallen och det var en så vacker syn - ni kan slappna av, jag menar att se "Foppa" sitta där, inte att MIK förlorade - att vi väl kan hålla tummarna för att Michelle har något att säga till om.

(Ni minns väl, apropå det, den geniala onelinern som Suzanne Reuter i Yrrol sköt Peter Dalle i sank med: "Blanda inte in mig i vårt förhållande"?)

Kanadensiskan Michelle är alltså Peter Forsbergs (hemliga) flickvän sen, vad jag förstår, två år tillbaka. Hon följde med Veckefjärdens lone coyote på snabbvisiten till det gamla landet och det är där vi kommer in på det fina spår som man bör följa när man är förälskad.

Lyssna på Michelle, "Foppa".

Jag är övertygad om att hon tjusades av det pittoreska livet i Örnsköldsvik, att hon förstått att även Stureplan har sina vattenhåll och att Sverige är väldigt fint om sommaren, kort sagt: ett land att slå sig till ro i. Och som om inte det vore nog, så gissar jag att hon bryr sig väldigt mycket om dig.

Lyssna på henne, "Foppa".

Var lite wild and crazy.

Glöm ishockeyn, glöm Flyers, glöm alla måsten, även om du är den vinnarskalle som alla - till och med den mest rabiate hockeyhataren - vill se i fantastisk form igen, så snabbt det bara är möjligt.

Kasta dig på flyget och kom hem till Ö-vik igen.

Låt foten vila.

Skratta och le.

Bli bättre. Bli den du en gång var.

Gå inte på locktonerna om en utlåning från Flyers till, säg, New York Rangers för att försöka skänka Stanley Cup-glans över Manhattan.

Det är inte värt slitet och risken att sluta karriären i förtid och, i en sorts sudden death, när du så gärna vill men inte kan spela som du gjort och varit bäst på, bli utbuad av hockeyvärldens förmodligen hårdast dömande fans, de som i det på idrottsframgångar så svältfödda Philly verkligen väntar sig mirakel av en spelare av din sort, "Foppa", fråga Kjell Samuelsson om du inte tror mig.

Du har dessutom ett kontrakt som säger att det som en gång var "Broad Street Bullies", men numera knappast ens kan göra fåfänga försök till anspråk på (ök)namnet, trots att till och med legendariske coachen Bobby Clarke fick gå i ett försök att putsa till ryktet, aldrig kan sälja dig hur som helst.

Du sitter säkert.

Du är i en win-win-situation.

Så kom hem.

Pimpelfiska i snöyran. Framåt våren kan du spela golf. Om du får tråkigt kan du räkna stålarna på kontot tills du somnar.

Klipp dig. Du behöver däremot inte skaffa dig ett liv, kanske bara fundera på ett nytt.

CARL-JOHAN BERGMAN

Mer läsning

Annons