Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Klev in på kaféet och tänkte ta barnen med sig

Annons

- Det var nog det hemskaste jag har varit med om i hela mitt liv, berättar Lotta Johannesson som driver Citykonditoriet tillsammans med sin man Jan-Åke.

Hon förstod ingenting.

Socialtjänstemännen visade papper med beslutet att parets två barn skulle omhändertas.

-Jag blev tokig. Instinktivt försvarade jag mina barn.

Kaféet var öppet och kunderna såg och hörde de hårda ord som växlades.

-Jag började gråta och skrek, jag vet inte allt vad jag gjorde. Men folk såg det där.

Lotta var både arg och grov i munnen.

- Jag trodde inte att det var sant.

Jan-Åke säger att han kände sig lugn och helt bestämd. Han skulle behålla sina barn.

När Lotta förstod att socialtjänsten verkligen menade allvar fick hon panik. Hon började rannsaka sig själv. Tittade på sina mjöliga kläder och på den ettåriga sonen som var snorig under näsan.

Var hon verkligen en usel mamma?

Vi backar tillbaka några veckor.

11 augusti ringde en man till socialtjänsten i Ludvika.

Han sa att han var orolig för Lotta och uppgav att hon tog droger, och att hon hade uppträtt som om hon hade haft en psykos senast han träffade henne.

Några veckor tidigare hade Lotta och Jan-Åke kastat ut den här mannen från sitt hem på grund av att han använt narkotika där.

Åsa Fridholm tog emot anmälan. Två och en halv vecka senare, alltså 29 augusti, försökte socialtjänsten nå familjen Johannesson för första gången.

Utan framgång.

Då startade socialtjänsten en utredning och tog kontakt med dagis och den man som är pappa till Lottas två äldsta barn.

31 augusti knackade förste socialsekreterare Sara M Jansson på dörren till familjens hus i Svanskogen. Först då fick Lotta och Jan-Åke reda på att de var föremål för en utredning. Att socialtjänsten misstänkte att deras två gemensamma barn for illa.

- Jag bröt i hop totalt och kände både ilska och frustration, minns Lotta.

Hon trodde att familjen hade ett bra liv. Själv mådde hon i och för sig risigt eftersom sorgen efter hennes bortgångne far kommit i kapp henne, och eftersom hon slitit hårt på kaféet.

- Jag var en trött utarbetad företagare med fyra barn.

Men hon var lycklig. Nu började hon ifrågasätta, söka fel.

- Jag fick griller i huvudet av det där. Jag trodde att det måste finnas något mer än den där anmälan. Jag började till och med tvivla på Jan-Åke.

Kanske var det så att han levde dubbelliv och knarkade?

Utredningen och misstänksamheten från personal på dagis och andra runt omkring fick henne att må ännu sämre.

Socialtjänsten konstaterade att Lotta hade dålig tandstatus och såg trött, blek och hålögd ut. Men barnen mådde i alla fall bra. Det hade dagispersonalen informerat en socialsekreterare om dagen innan.

Socialtjänsten krävde att familjen skulle delta i ett utredningsmöte. De bestämde en tid för samtal.

5 september skulle de träffas.

Lotta och Jan-Åke kom aldrig till mötet.

-Pojken hade ramlat och slagit i tänderna så vi ringde till soc men fick inte tag på rätt person utan fick lämna ett meddelande, hävdar Lotta.

Informationen fastnade någonstans.

Socialtjänsten ringde till familjen men fick inget svar. De kontaktade en anhörig som också uttryckte sin oro för familjen. Den här gången var det Jan-Åke som sas ha missbruksproblem.

Förste socialsekreterare Sara M Jansson bedömde att en utredning av barnens situation måste komma till.

Hon beslutade sig för att kontakta socialnämndens ordförande Ulla-Britt Mikaelsson för en muntlig redogörelse.

Då är vi framme vid den dag när fem personer, socialtjänst och polis kliver in på kaféet, i gruvbyn Grängesberg som har 3 771 invånare.

Nu är det plötsligt jättebråttom.

Social- och utbildningsnämndens ordförande Ulla-Britt Mikaelsson har skrivit på ett beslut om omedelbart omhändertagande.

Detta trots att det tog två och en halv vecka innan socialtjänsten gjorde något åt anmälan över huvud taget.

-De hade redan utsett en fosterfamilj i Fredriksberg till mina barn, säger Lotta och skakar på huvudet.

För att få behålla sina barn gick Lotta och Jan-Åke med på att följa med in till Ludvika och lämna urinprov. Då skulle socialtjänsten upphäva omhändertagandebeslutet - de skulle få behålla sina barn.

De kände sig tvingade. Men gick med på kravet.

När de kom till Ludvika vägrade de att lämna urinprov.

Varför?

-Det handlade om våra mänskliga rättigheter, och vi hade stöd av vår advokat, säger Lotta.

Lotta och Jan-Åke gick med på att medverka i utredningen. Och socialnämndens ordförande Ulla-Britt Mikaelsson bedömde att det fanns förutsättningar för insatser på frivillig väg, trots att föräldrarna vägrade att lämna urinprov.

Barnen fick bo kvar hemma.

Familjen fick löfte om en stödfamilj som skulle se efter de två barnen en gång i månaden. Men inget har hänt och kontakten med socialen kändes påtvingad.

Lotta är inte direkt tacksam.

Hon känner sig trakasserad.

Därför vill hon och Jan-Åke göra allmänheten uppmärksam på hur liten människan är. Och hur stor makt socialtjänsten har.

- Det ska inte vara så lätt att förlora två barn, konstaterar Jan-Åke.

Paret anser att socialtjänsten har orsakat familjen mycket lidande.

- Folk på byn tror ju att vi knarkar. De kallar det här för kanylkaféet, säger Lotta och slår ut med armarna och tittar runt i sitt kafé.

Hon skakar på huvudet igen.

LOTTA OLIN

Mer läsning

Annons