Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Klasskompisarna kämpar för att Mirel ska få stanna

Annons

På första bänkraden ligger Jan Guillou´s "Ondskan", hyllorna i klassrummet är fyllda av IT-litteratur. Utanför fönstren jobbar andra årskurser och klasser med praktiska moment av en utbildning varvad med teori och konkreta kunskaper.

I höstas inledde de sina tre år på Högbergssskolan. De kommer från olika orter, flera grundskolor, men blev snart ett sammansvetsat gäng.

- Vi lärde känna varandra på en gång, säger Rickard Heed med en gest mot Mirel.

Mirel förklarar hur han kom till Sverige med sin familj för två år sedan.

-Det var min pappa och mamma och min syster och jag...

Han har gått nian på Lorensberga skola, han behärskar redan svenskan utan märkbar brytning och har precis tagit steget mot framtiden via första året på fordonsprogrammet.

- Det kan inte vara rätt att skicka tillbaka människor när de kommit hit och börjat på nytt. Han har varit här i två år och pratar flytande svenska... funderar Kristoffer Larsson, en av Mirels klasskompisar. Tillsammans vill klassen göra något för att hjälpa.

- För att han är en bra kompis, säger Kristoffer.

De vände sig till Bengt Nylund, familjen Colomans advokat. I ett brev har de formulerat sina tankar och känslor, med stöd av lärarna Nancy Borgström och Anders Swahn.

"Mirel Coloman har fått beslut om utvisning och fordonsprogrammet på VBU protesterar mot det" konstaterar de och räknar upp ett antal argument för att familjen ska få vara kvar. Mirel bör få möjlighet att avsluta sin utbildning, påpekar klasskompisarna och betonar att deras utvisningshotade kamrat är mycket duktig i språk och lär sig snabbt. Eleverna på fordonsprogrammet, årskurs 1, har också flera personliga motiveringar för att få behålla en vän, flera känslomässiga argument.

"Han gör så att alla blir glada och han livar upp stämningen." Mirel är en byggsten i den sammansvetsade klassen och någon som är nödvändig för att allt ska fungera, förklarar klasskompisarna.

"Försvinner Mirel så får vi bygga upp klassen på nytt. Man kan inte tömma en bänk som måste vara fylld av glädje".

Mirel ler tacksamt när kompisarna förklarar sitt stöd. Han ger ett charmigt positivt intryck, men pratar försiktigt om framtiden.

-Jag skulle vilja fortsätta min utbildning och sedan jobba, säger han.

Utvisningshotet lämnar skuggor av oro och han har märkbart svårt att prata om hur det skulle vara att tvingas tillbaka till Bosnien nu. Det blir vänner och lärare som uttrycker chock och bestörtning i stället.

- Det är hemskt, säger Kristoffer.

-Det är tragiskt och meningslöst. Han har precis påbörjat sin utbildning-vad finns det för framtid, vad skickas de tillbaka till, undrar Nancy Borgström lågt.

LENA RELTE

Mer läsning

Annons