Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Kirsti dansar iväg till Umeå

Annons

Tidningen träffar henne när hon tar sin sista fika för sommaren, på sitt favoritkafé i Mora. Kirsti är lite nervös inför flytten till Umeå. På Dansakademin väntar danslektioner fem dagar per vecka, med huvudämnena balett, jazzdans och fridans.

- Jag har aldrig dansat så mycket tidigare och hoppas att jag kan göra stora framsteg. Jag tycker det vore konstigt om jag inte utvecklades mycket i en liten klass med målmedvetna elever och professionella danslärare, säger hon.

Kirsti berättar att hon gick på dansskola i Sala redan innan hon fyllde fyra och flyttade till Mora. Sedan såg hon ett barnprogram på tv där en kille och en tjej dansade.

- Då ville jag börja dansa balett, så jag började med det när jag var sju och sedan dess har jag alltid hållit på.

Hon berättar att hon ser dansen som ett sätt att förkroppsliga musik.

- Musik är ju toner. Sätter man dans till musik så kan man på något sätt se musiken. Musik och dans ska vara i samklang tycker jag, då får jag mest ut av både musiken och dansen.

Kirsti insåg så småningom att hon inte ville bli balettdansös. I dag föredrar hon att dansa jazzdans, streetdance eller showdans. På balettakademin hoppas hon att det också blir en del salsainspirerad dans.

Kirsti sökte, och kom in, också på Kulturamas dansutbildning i Stockholm nu till hösten, men berättar att hon valde Umeå i stället, mycket för att terminskostnaden är dyrare på Kulturama.

- Och så vill jag gärna bo i Umeå. Jag längtar efter Umeå, säger hon.

Kirstis äldsta bror bor i Umeå, och de riktiga vintrarna lockar. Hon berättar också att intrycket hon fått av de norrlänningar hon träffat är att de är lugna och ödmjuka människor.

Enligt Kirsti är det viktigt att vara realistisk när man är ung och överväger att satsa på en karriär som professionell dansare, men hon tycker ändå att man ska våga försöka om det är det man innerst inne vill.

- Jag vet inte alls om det här kan komma att leda någonstans, men jag vill verkligen försöka, säger hon.

För dem som inte lyckas finns möjligheten att i stället bli danspedagoger, som det i dag råder brist på i Sverige. Men det är inget Kirsti överväger.

- Jag lockas inte av det, jag vill verkligen stå på scenen, säger hon.

Innan Kirsti hinner resa sig för att cykla hem och packa väskorna frågar jag vad som är hennes styrkor och svagheter som dansare.

- Jag tror jag lever ganska mycket på min utstrålning. Det krävs mycket arbete för mig med dansen, min kropp är ganska stel i grunden, säger hon.

- Jag är inte född dansare men ser verkligen till att göra rörelserna fullt ut i varje kroppsdel och jag tror det syns att jag älskar det.

DAN HAVEMOSE

Mer läsning

Annons