Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Kerstin-Maria får tid för sig själv

Annons

Kerstin-Maria Stalin håller just på att flytta de sista prylarna från riksdagens lägenhet på Götgatan i Stockholm till hemmet i Borlänge.

På väggarna i fyrarumslägenheten hänger konst som Kerstin-Maria själv, eller någon annan i hennes släkt, målat.

- Nästan hela släkten målar, säger hon.

Det är ett av hennes många intressen som hon nu äntligen ska få tid att ägna sig åt.

- Jag skäms över hur jag lät politiken ta över hela min tid, säger hon.

Det var hälsan som fick henne att hoppa av mitt i mandatperioden. Hon hade diabetes redan när hon började i riksdagen. Hon blev sämre och tvingades ta insulinsprutor.

- Läkaren sa att jag lever på lina och måste passa mig. Det var det som avgjorde. Jag slutade för att kunna ta hand om min hälsa, säger hon.

Kerstin-Maria har inga planer på att stanna i Borlänge för gott. Hon planerar att återvända till födelsestaden Östersund. Hon har sedan tidigare en stuga i Oviksfjällen.

- Det är ingen brådska med flytten. Först ska jag hitta ett bra ställe att bo på, säger hon.

Till Dalarna flyttade hon 1967. Hennes man Bengt Stalin fick arbete på Tekniska gymnasiet i Borlänge, numera Soltorgsskolan.

Kerstin-Maria hade själv tidigare arbetat som lärare i Stockholm men var nu biträdande psykolog. Efter universitetsstudier blev hon legitimerad psykolog och började därefter arbeta på ungdomsmottagningen i Borlänge. Hon var också på MVC och BVC under en tid.

På ungdomsmottagningen stannade hon i 20 år.

- Det var en härlig arbetsplats, säger hon.

Hon trivdes både med arbetskamraterna som hjälpte och kompletterade varandra och med ungdomarna som lärde henne mycket.

- Jag fick höra många eländiga saker. Ibland blev jag rasande på alla vuxna. Många unga får ingen respekt från vuxna, säger hon.

Kerstin-Maria tycker att ungdomars problem bagatelliseras av föräldrar och lärare som ofta säger: "Det är väl inget att bråka om. När jag var ung var det minsann mycket värre."

- Jag önskar jag fick vara mamma en gång till och göra det på ett bättre sätt, säger hon.

Är det värre att vara ung i dag än när du var ung?

- Både och. Det är mer öppet i dag. Men så mycket mer att ta ställning till.

Det var mest tjejer som kom och pratade med henne på ungdomsmottagningen. De flesta mellan 15 och 18 år.

- Det handlade oftast om självförtroende, utseende och relationer till föräldrar och pojkvänner, säger Kerstin-Maria.

- Jag träffade många överduktiga tjejer som tvingades ta ansvar för både föräldrar och pojkvän. Jag brukar kalla dem för "Kulla-Gullor".

Vid sidan av arbetet som psykolog började hon engagera sig i politiken.

Maken Bengt hade varit engagerad i Tunabygdens miljövänner och när han dog 1981 började Kerstin-Maria engagera sig där.

Redan 1985 blev hon invald i kommunfullmäktige som ledamot för miljöpartiet.

- Det kom som en kalldusch. Det var hemskt. Jag kände mig inte som någon politiker och var lite rädd, säger hon.

Samtidigt ser hon det som en skola att vara ledamot av kommunfullmäktige i Borlänge.

- Jag blev utskälld och kallad idiot av socialdemokraterna. Jag lärde mig att sätta på mig en liten skyddsväst. Annars hade jag aldrig orkat hålla på med politiken så länge, säger hon.

Kerstin-Maria satt sedan med i landstingsfullmäktige innan hon hamnade i riksdagen och ägnade sig på heltid åt politiken under en och en halv mandatperiod.

Kerstin-Maria säger att hennes "grej" är den sociala miljön.

- Det är klart att jag inte vill att vi ska smutsa ner jorden eller slösa på resurserna. Men min stora grej är den sociala miljön och det förebyggande arbetet för hälsa och barn. Det satsas alldeles för lite på de frågorna. Jag trodde det skulle bli bättre i riksdagen. Men det blev det inte.

Hon har på senare tid också engagerat sig i äldrevården, något som hon har erfarenhet av sedan hennes mamma bodde på Åkershem i Borlänge.

- Den har för lite personal, den hinner inte och orkar inte engagera sig. Allt hänger på de anhöriga, säger hon.

Kerstin-Maria åkte hem från Stockholm varje helg för att vara med sin mamma.

Hon tycker det känns lite sorgligt att sluta i riksdagen eftersom inte någon annan vurmar lika starkt för hennes hjärtefrågor och inte heller kan frågorna lika bra.

- Men det är inte bra att stanna för länge i politiken. Man blir påverkad av rytmen och av hur man blir behandlad, säger hon.

Kerstin-Maria satt med i partistyrelsen under ett år och har även suttit med i arbetsutskottet. Hon trodde att hon då skulle komma närmare makten och besluten.

- Men där, liksom överallt annars inom politiken, är det små grupperingar som bestämmer. Inte partistyrelsen, säger hon.

Kerstin-Maria har jobbat hårt för att driva sina frågor. Några av de frågor hon är extra stolt över att ha drivit igenom är pengar till ett neurologiskt center i Östersund, pengar till en tjänst på Karolinska Institutet som arbetar med självmordsprevention samt att änkepensionen kom tillbaka.

Även om arbetet som riksdagsledamot inneburit hårt arbete så ångrar Kerstin-Maria inte sitt politiska engagemang.

- Jag ångrar absolut inte en sekund. Även om det varit stressigt och tungt så har det också varit hemskt roligt och intressant, säger hon.

BIRGITTA WIBERG

Mer läsning

Annons