Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Kåseri: Sommar - och tyget håller

Annons

En vänlig grönskas rika dräkt... Det blommar på alla ställen och vintern känns mycket, mycket långt borta.

Egentligen finns den inte, kommer inte ens i mitt medvetande.

Mitt gröna, underskönt vackra landskap är bedövande vackert.

Sommaren står i sin fagraste skrud, gräsmattan är mjuk och skön, kvällen ljum och sjövattnet håller på att bli badvänligt.

Ja inte för badkrukor som mig, men...

Goda vänner som gillar att löga sina kroppar i de "vildaste av vilda vatten" har redan tagit sina premiärdopp.

De plaskar och tjuter, skummar och påstår att de njuter, medan de med blåfrusna läppar försäkrar: Underbart!...

Uppvuxen nära Vild Hussens döda fall och strömvirvlande kalla norrlandsälvar förnimmer jag fortfarande hur isande kyligt vatten sveper sig kring en blåfrusen mager flickkropp. På en försenad simmerska som helst ville göra grodsim på land.

Men över alltihopa Moder sol och en simlärarinna med förfärlig ögla på sin simpinne. Skulle vi hängas ovanför vattenytan? Ingen förklarade öglan.

"Simfröllan" utan känslor för rädslor gastade: Hoppa i, hoppa i! Den som inte hoppar blir doppad...

Det var bestämt där, i den iskalla nord jag grundlade min ovilja för somriga bad.

Å, nej! Badvatten får lov att hålla sig kring 28-30 grader innan jag doppar min älskvärda och trofasta Ester Williams.

Hon heter så, min lilaprickiga baddräkt, som närmast sörjande förväntar sig borde rämna.

Men hon överlever antagligen alla tänkbara tacklingar.

Väl använd, uttänjd, slattrig... Inhandlad någon gång på 70-talet har Ester-tyget hållit för sol, vind och vatten. Nyinköpt höll hon både sin och min figur.

Väl använd struntar hon i om bysten eller magen sitter på plats.

Ester är med andra ord ganska human mot sin bärarinna.

Så länge det före detta stretch-tyget håller blir Ester ingen second handvara...

Och så till badet igen...

- Nejmen, ska du inte?

Båtfolk, frustande sjölejon och jättebaddare förväntar sig att jag ska delta i deras vattenvältor från flytande traktordäck, uppblåsbara madrasser och med läppar bubblande till lekfyllda kaffekok.

Men vi sitter där i godan ro.

Jag och min Ester. Som Ferdinand under korkeken...

Vi njuter av sötvattenstänk på klippor, av kluckande vågor vid sandstränder, av värmen i impregnerat bryggvirke eller på jollens soluppvärmda sittbräda.

Sommaren är här och nu, vare sig man häver sig i böljan den blå eller inte.

Vi njuter, men besserwissrar gillar att låta sin tungspets fladdra.

Jaapp! Nu vänder det snart.

Midsommarstången står lövad och grann när de i aftonrodnad "släpar in" hösten.

För njuta, det får vi inte.

En frusen Svensson ska pinas och alltid veta att det gröna och sköna vänder efter några månader.

Någon här och var vill absolut när livet känns mest och bäst hälla lite malört i bägaren.

Vi andra som ständigt låter oss bedövas av det gröna sköna slår till dövörat och fångar dagen.

BIRGITTA KNIFSTRÖM NORDÉN

Mer läsning

Annons