Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Kåseri: Självupptagen nonchalans

Annons

Tro inte att du är nå...för att du är nåt. Ord fällda av en "byfåne", som nedtvingats i diket av en "bilbuse" i hög position...

Halvhögsingen stannade i varje fall bilen, steg ur och undrade artigt hur det gått.

Det var då dikesmannen på sin fallna cykel fällde kommentaren: Du skän´t tro att du ä nå - för att du Ä nö...

Jag blev nedstänkt och rammad häromdagen. Av en annan bildåre, som på fyrhjulsdrivet rejsade förbi utan att ens ögna åt mitt håll.

Efter ett snabbt kast åt sidan hade jag lust att sticka upp ett obscent finger, men hejdade mig.

Fulfingret tjänade inget till.

Bildåren var redan borta. Med bergis 70 knyck brummande långt ner mot centrum. Bilnumret hann jag aldrig se - och vem bryr sig om en nedstänkt kvinna. Knappast polisen...

Jag blir aldrig klok på vilken del av mänskligheten som är mest outhärdlig.

De outhärdliga är svåra att sålla ut, i en flock av vardagens till synes trevligt tillmötesgående personer.

Bakom en bilratt kan de plötsligt byta skepnad, hart när förvandlas till vrålande bilmarodörer.

De svär och gormar över usla omkörningar och vansinnes fartdårar.

De som gormar högst kör förstås - mest och bäst...

Det skryts om "antalet hästar", motorer varvas till spricknivå, kort sagt de kör så det sprutar...

I den vevan får medtrafikanter liten plats.

Kvinnor och barn, gamla med långsamma ben lever farligt.

Det händer att bilister som håller sig inom lagens råmärken prejas.

Häromsistens blev jag omkörd av en fartdåre på starkt trafikerad älvbro.

Killen vid ratten krängde in sig i ledet sekunderna innan vi mötte en långtradare. Yrkesföraren blinkade, fartkillen brydde sig inte.

Fartdårens vardag måste handla om brustet självförtroende... Man vill höras och synas bakom ratten.

Det tråkiga med dåligt självförtroende är att personen ifråga blir en ganska otrevlig varelse.

- Kärringar! Sa sportbilskillen och slängde sig över signalhornet, när en äldre kvinna i hans väg drabbats av motorstopp mitt i gatukorsningen.

Han tvärbromsade, hjullager gnisslade och bilen krängde när han ilsket kastade om ratten.

Vi möttes på macken, vid bensinkassan, där jag när fartdåren betalat, lät min tunga fladdra.

Killen tittade under lugg, lade in en lugnande prilla, undrade givetvis vem jag var och hur jag kunde...

Tillräckligt övertygad om rätt i sak, hasplade jag ur mig den ilska jag kände över omogna småkillars livsfarliga nonchalans att "nosa" andra bilister i bakpartiet.

Jag vet inget om den unge mannens självförtroende, men något måste vara brustet när man utgår ifrån att ens eget agerande inte betyder något för omvärlden.

...Det spelar väl ingen roll hur man beter sig...

...Hälsa eller tacka? Varför?

...Sträcka ut en hand? Till vilken nytta?

...Strunta i om någon snubblar framför en...

...Be om ursäkt? Hö!

Killen vände sig om utan att säga ett enda vänligt ord...egentligen tyckte jag synd om honom.

BIRGITTA KNIFSTRÖM NORDÉN

Mer läsning

Annons