Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Kåseri: Rörande rar kärlek

Annons

Kärlek på ålderns höst? Barnen rynkar på näsan... Tänka sig, gamla mänschan...

Hon satt där med tindrande ögon och log så kärleksfullt. Mot honom som med möda sjunkit ner på hennes soffa.

Knäna knakade och ryggen ville inte det han ville, snabbt böja sig över Elsa för att ge henne en kram.

De höll varandra i händerna när Elsas son knackade på dörren. Sonen drog av sig kepsen och nickade, men fick inte mycket sagt, annat än att ingen av barnbarnen velat följa med till farmor.

Han hittade inga ord, fick inte ens ur sig att påsen han hållit i handen innehöll winerbröd och kakor till mamma.

Elsa nöp i en kudde och strök ena handen på sofftyget. Sonen tittade ömsom på mamma och mannen i soffan.

Kalle hälsade artigt och förklarade att han just hjälpt Elsa att

koka kaffe.

Klockan var ju tre. Fick de bjuda ?

Kalle kände att det krävdes en förklaring.

Ja de kände ju varandra sen förr.

- När ni var små, tillade Kalle. Men då hade vi ju varsitt bo, arbete och familjebestyr.

Elsa med Manne och Kalle med Ruth.

- Så där mitt i livet skänkte ingen av oss minsta tanke på att vi en dag skulle lämnas ensamma.

Elsa lade sin hand över Kalles.

Det gamla parets ögon speglade en värmande glädje över nyfunnen gemenskap. Kanske kärlek som på ålderns höst spirat ur smärtans sprickbildning.

För visst hade de upplevt - både kärlek, smärta och ensamhet.

Kärlek 80 plus är lika rörande rar som spirande ung kärlek.

Trettonåringen fnissar i telefonen.

Killen i andra änden av luren är hennes första.

Det "mest förbjudna" vill hon inte diskutera - inte än...

Pang, dörren smäller igen.

De har SMS:at hela eftermiddagen, knäppt och knappat, stirrat på displayen och snattrat, att han sa det och vi...

- Hon har träffat den rätte, sa väninnorna.

Sara gifte sig en sommardag när björkarna susade utanför Frösö kyrka.

Kärleken spirade... lillan anlände på höstkanten. Huset stod klart på våren, lagom till nästa knytte.

Mormor och morfar fanns nära till hands, för lillans bästa och

Saras stöd.

När lillebror med hög stämma förklarat att han kommit till världen var morfars tid ute.

Glädje och sorg gick hand i hand.

Livet tumlades om för Kerstin, mormor och nybliven änka. Hon grät tyst i vakna nätter. Barnen

hade ju sitt... hon ville inte tynga dem med sin sorg och ensamhet.

Huset och trädgården. Vem skulle sköta? Pannan, deklarationen, bilen? Hon måste sälja...

Det var i den vevan grannen Artur kom in i bilden.

Han erbjöd sig att klippa gräset, se till expansionskärlet, rensa avloppet.

Kerstin och Arturs händer och blickar möttes ute i vedboden, över spiken med Helges rostiga fogsvans, över sockerlådan med järnspik, plåtspadarna och potatishackan.

De stod de tysta utan ord vid

sidan om Helges ostädade vedbodsbråte.

Ett möte i vanlig vardag utan stormande passion eller rosenröd romantik...

Kerstin fällde några tårar...

Artur förstod, tröstade och smekte henne på kinden.

Två ensamma själar hade hittat varandra i smärtans sprickbildning.

BIRGITTA KNIFSTRÖM NORDÉN

Mer läsning

Annons