Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Kåseri: Mjuka upp skrattmusklerna

Annons

Jag frågade en av mina vänner på vilket sätt de sett mig i unga år...

- Fladdrig, skrattig, rolig, bestämd, praktisk och uppfinningsrik...

- Hoppsan! Vaddå fladdrig?

Jag hoppade över det praktiska och uppfinningsrika och fastnade för det fladdriga...

Det kändes inte stabilt och pålitligt...

Fladdrig - så bedrövligt - skulle jag?

- Jamen, utåtriktad och glad - då. Det var en del av din personlighet. Inte alls sagt i negativ bemärkelse, sa vännen.

I bilen hem satt jag och funderade när det fladdriga, fnittriga försvann.

När, var och hur förbyttes flamsandet till något tystare - med lite allvarligare framtoning?

Har skrattrötterna vissnat?

Vi som skrattat oss genom livet borde fortsätta.

Jag minns att vi i tonår nästan skrattade oss fördärvade.

Vi låg dubbla av skratt över strunt och ingenting.

Mormor som ogillade "flickflams" röt alltid:

- Slut å flittre! Dä skär i öra!

Självklart blir vi äldre och kan inte tillbringa hela dagar som flamsiga, fnissande tonåringar.

- Men kära! Ett gott skratt förlänger livet.

Skratta och du må bättre, det finns till och med forskning på området. Vännen insisterar.

- Skratta, skratta!

Okej det krävs inte mycket för att damma av och rugga upp sina skrattrötter.

En ordentlig skrattkväll piggar upp.

Skratt smittar av sig.

Ett gott skratt är lika snabbsmittat som vattkoppor på småbarn.

Ingen skrattar så gott som Inger.

Det riktigt gurglar i hennes hals, man blir smått avundsjuk.

Hon skrattar över egna tokigheter, skrattar sig fri från sorg och elände.

För lite att skratta åt, påstår skrattare som tystnat.

Tja, vem vet...Tillvaron är mer komplicerad. Det goda "garvet" är möjligen åldersknutet.

Vem skrattar sig fördärvad över pensionsförsäkringar, börsfall, klimakteriesvett?...

Den som tittar sig i spegeln och garvar över några bilringar, fladdriga lår, rynkor eller att bästa kjolen blivit flera nummer för trång är i sanning en rik människa.

Varför ta sig själv på så stort allvar?

Livet sett från den humoristiska sidan underlättar, vare sig det gäller skavanker, bilringar eller en pensionsförsäkring - som vi inte ens vet om vi hinner få.

Skrattmuskler slätar ut rynkor.

Det krävs inte så mycket för att roa en grupp kvinnor.

Sist i väninnekrets avhandlade vi kända och okända män, föräldrakrav, våra egna tillkortakommanden, knöliga relationer, surtruliga tonårsbarn, göra-bort-sig grejor. Och skratten på jobbet.

På mitt jobb skrattas det alldeles förförligt - det gurglar i olika hörn.

Man blir riktigt uppiggad och försöker försiktigt hänga sig på en liten skrattkant.

- Hördu, jag känner en tjej som på sitt jobb bjöds på skrattfest! Det finns flera företag som i bästa anda av personalansvar bjuder sina anställda att skratta sig friska. På skrattfest! Det ni...

En av väninnorna letar alltid efter fysiologiska förklaringar till allvarsamma personer, som i sin vardag visar neddragna mungipor.

Hur det blir med jobbanknuten skrattfest vet jag inte. Skrattkonsulenter är troligen dyra.

Det blir förmodligen billigast med egna skrattarrangemang. I ett "flamsgäng" där en irriterad omvärld troligen kräver ljudisolering.

BIRGITTA KNIFSTRÖM NORDÉN

Mer läsning

Annons