Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Kåseri: Hjältar och hjältinnor

Annons

Det är högsäsong just nu. De väller ut på stans gator med sina käppar och rullatorer, för att på någon liten parkbänk njuta av solen, prata bort en stund, eller titta på "bråttomfolket".

Många av dem har bestämt sig - att för några timmar besegra

sitt kroppsliga förfall med ont i höfter och ben, svaga armar,

yrsel...

De längtar till landet till grönskan, till vitsipps-, konvaljebackar - och uteliv.

För den sakens skull ger "de järnet". De tar sig fram till sina efterlängtade målsnören.

Tala om kämpaglöd!

Vi borde applådera!

De flesta silvergrå pantrar är underbara livskonstnärer. De vet och kan det mesta om det samhälle som fostrat dem och oss andra.

Sätt dig ner och tala med en äldre människa och du får en levande story, från då till nu.

Jag satt en stund med Brita 83, på parkbänk mitt i centrum. I lunchtidsrusning, med kycklingsallad i liten plastbehållare.

- Ni har så bråttom alla unga. Härs! Ska det där vara mat? Brita kikade, begrundade och lade ut texten om forna tiders rejäla husmanskost. I tider när folk både hann laga och äta mat.

- Dillkött med mandelpotatis och smörsås redd på köttbuljong med stänk av ättiksdroppar.

- Glöm inte hel kryddpeppar i såsen och ännu mer dill...

Brita kokar inte längre. Hon har gjort sitt med maten och kastrullerna, men vägrar att känna sig gammal och passé i sin etta med trinett.

Hon älskar att ta en promenad på stan. Hon gillar att berätta och känner ilska varje gång det talas om ensamhet och nöd i äldreomsorg.

Visst har hon sina krämpor. Men Brita gör som de andra, kämpar och drar rullatorn över grus och asfalthåligheter, för att nå en parkbänk i solen.

- Livet?! Vet du, det enda man kan göra är att leva på...tills...

- Så länge det finns liv finns det hopp, säger Brita och prasslar i jackfickan. Hon vecklar ut ett smörpapper med liten sockerkaksskiva och tar en munsbit.

- Varför ska vi som gått före

behöva se höra och läsa om vårdens sorgsna elände?

- Vi som trott att fattiggår´n skulle förändras till något alldeles fantastiskt!

En äldre medmänniska förklarar att hon i vårt effektiva samhälle känner rädsla för att bli ett "passivt åldringspaket".

Brita, en livsrot på 83 vårar, vägrar att vara osynlig. Hon pekar ett reumatisktkrokigt finger mot stans vita "politikerfästning".

- Kan du begripa varför de inte lyssnar på äldre klokskap? Har de inga föräldrar? Ta det här med vård, omsorg och pensionspeng på börsen. Jag lider inte, men yngre generationer får nog suga på ramarna... Kanske barna dina...

Pensionspeng lockar fler röster på bänken.

Kalle som efter en "höftmånad" på sjukan rullat ut i grönskan parkerar sig intill Brita, som fått sällskap av Edla.

- Hördu, vi borde göra revolution! Det är ju modernt. Tänk om vi skulle parkera alla rullatorer framför något "myndighets-

palats"! Och låta de som bestämt om pensioner och vårdpengar både se och höra oss!

- Du såg väl de där reka - nej - de där reklajmarna i Ståkhålm...

Käpparna och rullatorernas

revolutionärer blir riktigt svettiga av iver där de sitter på bänk i försommargrönska.

BIRGITTA KNIFSTRÖM NORDÉN

Mer läsning

Annons