Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Karl-Axel Karlsson

Annons

Karl-Axel Karlssons, KAK, stora idrotts- och främst ishockeyintresse är kanske inte allom känt.

När han i slutet av 60-talet dök upp hos oss i IF Tunabro med sonen Lars i handen, började han en lång ledargärning i "Kompisklubben".

Våra växande hockeyskaror behövde ledarkrafter. KAK kände sitt ansvar och ställde upp med att hjälpa till att organisera träningstider och matcher på den nya konstfrusna öppna isbanan. Lördagar och söndagar fanns KAK på plats i ur och skur. KAK förundrades över, att han aldrig blev förkyld trots kalla nordanvindar.

Snart tog KAK plats i ungdomssektionen och tog efter något år hand om ordförandeklubban.

Detta blev, enligt, honom själv, hans lyckligaste tid inom Tunabro-hockeyn. A-laget hade avancerat till högsta serien, i klass med självaste Leksand, och hockeyfebern steg i Borlänge.

Snabbt kom KAK in i hockeysektionen och innehade ordförandeklubben under några år. Men när A-laget fick allt svårare motstånd och pengarna började tryta under 1973-74 blev det inte lika roligt.

IF Tunabro var ju en stor plantskola med många duktiga spelare och ett av Karl-Axels stora minnen var, då han i på plats vid VM i Wien 1977 kunde glädja sig åt landslagsspelarna Göran Högostas och Roland Eriksons strålande insatser.

Samma år valdes KAK in i styrelsen för Dalarnas Ishockeyförbund. Ett uppdrag, som han innehade under drygt 20 år.

KAK var en hedersman med en fast men ödmjuk framtoning. Han sökte inte striden utan försökte med sunt förnuft och framsynthet lösa problemen.

KAK-s gärning är för evigt inskriven i IF Tunabros historiebok och jag är tacksam över att ha varit hans vän under många rika år..

BRUNO BLOMQUIST

Mer läsning

Annons