Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Karin Westerberg

Annons

Att skriva minnesord om Karin hade jag lovat henne, men det skulle dröja många år än hade hon lovat mig. Hundra år var det sagt. Att få somna in nöjd med livet och en önskan om att få komma till Nils, kanske döden ändå kom som en vän vid 86 års ålder.

Karin fick oss att träffas, gärna på hennes initiativ, men väl där berikade besöken nog oss alla. Moster Karin hade inga egna barn. Utan släkten blev det som allt kretsade kring. Hon visste det mesta om sina nära och kära, informerade och telefonerade gärna och ofta.

Att livet inte alltid varit så lätt för Karin pratade hon nästan aldrig om utan samtalen och träffarna under senare år var positiva och glada. Hon ville vara och finnas i våra tankar och våra liv. Många minnen har hon givit bort under åren.

Karin hade många sidor, denna oftast så pigga, positiva, nyfikna, generösa charm och stilfulla kvinna.

Givande, roliga, känslosamma och intressanta var mötena med Karin, när hon var på humör. Barndomens minnen förblir oftast de mest starka och betydelsefulla i våra liv, skrev när Mas Gunnar lämnade jordelivet för länge sedan. Att vara tillsammans och uppleva saker gemensamt framför allt som barn, stärker och ger en känsla av samhörighet som varar. När Mas Gösta nyligen gick bort kände jag en tomhet och en stor sorg, kanske mycket för att han var en del av glada minnen jag förknippade med min barndom. Karin fanns dock och hon skulle nu bli den sista länken.

Men nu har Karin nöjd och tacksam över sitt liv, samt stolt över att på ålderns höst haft det så bra fått somna in. Vetskapen om det gör att tankarna på moster inte känns så tunga och vemodet hanterbart. Gläds också över tanken på att Karin med glimten i ögat säkerligen sjunger för Nils och de andra.

Att leva här och nu - inte i morgon, samt se de positiva bitarna i livet, tar jag med mig från moster Karin. Med stor ödmjukhet och respekt, säger jag som hon ofta sade till mig: tack åh tack, gullidej.

Vila i frid.

Monica Suvanto

Mer läsning

Annons