Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Kan inte lyfta sitt barn

Annons

Det var för två år sedan, i samband med att hennes dotter Hanna föddes, som hon fick det smärtsamma beskedet att hon lider av benskörhet.

- Två veckor efter att jag hade fått Hanna ramlade jag ihop. Jag fick fruktansvärt ont i ryggen, berättar Ulrika.

Hon fick ringa efter sin man Peter, som körde henne till vårdcentralen.

- Där trodde de först att jag hade muskelinflammation. Jag blev sjukskriven två veckor och fick smärtstillande, men inget hände.

Hon blev sjukskriven igen, men hamnade till slut på sjukhuset.

- En bra läkare på hjärtmottagningen tog hand om mig. Efter flera olika prover kunde man konstatera att det var benskörhet.

Trots hennes ålder.

Hon hade haft sex frakturer i ryggkotorna. Kotorna hade tryckts ihop, och Ulrika blev sju centimeter kortare.

- Det känns nästan som jag är ensam om detta i min ålder. Det finns inga direkta mediciner och ingen forskning om unga som lider av benskörhet.

Det finns medicin för äldre, som har passerat klimakteriet.

- Men jag vill ha fler barn, så den törs jag inte äta. Den medicinen sätter sig på skelettet, så jag vet inte hur det påverkar ett foster.

Visst hade hon haft lite ont i ryggen under graviditeten.

- Men det är ju så vanligt, så jag tänkte inget mer på det. Innan jag blev gravid hade jag inte haft några andra problem, aldrig brutit något.

Hon vet inte varför hon nu fått sjukdomen benskörhet, eller osteoporos som den också heter. Kanske hänger det ihop med graviditeten. Kanske med att hon är laktosintolerant och inte kan äta eller dricka mjölkprodukter.

Något stillasittande jobb har hon inte haft.

- Innan jag blev gravid sprang jag omkring på måleriet på Scania. Det var verkligen inte stillasittande.

Just det här med att vara laktosintolerant gör sjukdomen ännu besvärligare.

- Helst ska man äta hur mycket yoghurt som helst, men det kan jag inte. När man lider av benskörhet ska man äta mycket kalk. Men jag kan inte dricka mjölk och av kalktabletterna blir jag jättedålig. På reumatologen har man blandat ihop en D-vitaminolja som jag kan dricka.

Det finns också hormonsprutor att få.

- Jag fick en sån, men blev jättedålig. Jag fick en allergichock.

Ulrika har gått en osteoporosskola på reumatologavdelningen.

- En skola där man får lära sig mer om sjukdomen, om vad man ska äta och hur man ska röra sig. Den har varit bra.

Det är viktigt med rörelse. Men eftersom Ulrika har svårt att gå och ständigt är rädd för att ramla och dra på sig fler frakturer, är detta inte helt lätt.

- Jag kan inte gå ut och gå utan att hålla mig i barnvagnen. När jag är ute och går sjunker jag ihop mer och mer framåt. Tills revbenen tar i höfterna och jag får ont. Jag blir illamående och vill bara gå hem och lägga mig.

Hon tvingas mest sitta eller ligga inne i bostaden.

- Jag fick låna en speciell madrass att ligga på, en madrass som fördelade trycket. Men den fick jag inte behålla. En arbetsterapeut sade att jag inte fick låna den längre, eftersom jag inte var i livets slutskede. Så var föreskrifterna. Jag ser det också som ett tecken på att det inte finns så mycket kunskap och behandlingar för unga när det gäller benskörhet.

- Men det är tur att jag har Hanna. Jag kan inte leka några aktiva lekar med henne. Men ändå tvingas jag röra mig när jag är med henne, och det är bra.

- De kompisar jag har kvar får komma och hälsa på mig. Jag måste ha hjälp varje gång jag ska ut, som till tandläkaren häromdagen. Min man måste göra allt, jag är jätteberoende av honom och av min mamma och syster.

Men långa stunder blir hon isolerad hemma.

- Jag önskar det fanns en medicin som jag klarade av att äta, så jag inte alltid behöver vara rädd för att jag ska ramla och slå mig.

JAN SVENSSON

Mer läsning

Annons