Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Kaludow excellerar

Annons

Att på något sätt snabbgestalta hela operan redan i ouvertyren är ett klassiskt grepp. Att en så avantgardistisk uppsättning som denna Cavalleria Rusticana också gör det förvånar till en början, men det visar sig vara ett säkert sätt att få publiken uppmärksam på de myllrande men tydligt episka skeenden som dansarna iscensätter överallt i föreställningen.

Att regin är sådan är både föreställningens problem och tillgång. Parallellskeendena i librettots marginal är problematiska för att de många gånger är kryptiska. Att den svarta dödsängeln slår sina lovar runt männen är gripbart. Men att kvinnor faller till marken på torget och reser sig igen när en annan ängel rör dem är en något oförlöst sekvens.

Scenografin är ruffig och det är lätt att tänka sig Sicilien av i dag. Det är på grund av kriminalitet, fattigdom och inskränkthet som federalistiska Lega Nord nått sina framgångar.

Rostiga lampstolpar, byggställningar, fuktskadade hus, en vind torkvinda, dålig grafitti, en sladd full med glödlampor och ett flimrande neonkors som indikerar att ett hus inrymmer en kyrka blir ram för tavlan. Alfio (tänkt som kusk) har här blivit don för en vulgär läderklädd liga som delar ut bytena bland fruarna. Alfio tar fram en heroinspruta stor som om det handlade om lavemang och är under duellen hög som Roms obelisker, med ett kroppsspråk som Kramer i Seinfeld.

Turiddu (vinkörare/soldat) är här kostymgangster, men hans torpeder tycks vara av vekare virke och har evaporerat när knivarna kommer fram i trädgården bakom torget.

Den plågade Santuzza är möjligen också knarkare - hon virar en tygremsa hårt om handleden och är väl nära vän med Alfio.

Om Lolas kjol skulle varit kortare hade den upphört att vara kjol. Hon gör en present av hela sig (med presentband och allt) och den äktenskapliga säng hon ska besudla.

Äldre uppsättningar betonade gärna det strama kyrkliga liv som omgärdade skörlevnaden - men att Santuzza skulle vara bannlyst, för att hon före äktenskapet givit sig till Turiddu, blir absurt i den miljö uppsättningen tecknar.

Turiddu har i alla fall blivit ihop med Santuzza av helt fel skäl - det begriper vilken såpatittare som helst. Att inleda en relation för att göra någon svartsjuk är liksom ingen klok utgångspunkt, men Turiddu äreräddar åtminstone Santuzza i viss utsträckning genom duellen med Alfio.

I den här Cavalleria Rusticana slås åhörarna av de drabbande körerna. Unge Rizzo driver på orkestern till en aggressiv passion i intermezzot och ett mässingsblås med vissa problem är lätt att förlåta. Kotilainen är expressiv och bra. Kaludow excellerar med sin teknik och gör flera fräcka passager där han utan att ta ny luft bara fortsätter fraserna med god kraft. Men han får finna sig i att faktiskt överglänsas av Nisula. Hon har en väldig mezzo och ett skådespeleri som trovärdigt förmår gestalta en ung kvinna som spyr av sinnesrörelse.

JENS RUNNBERG

Mer läsning

Annons