Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Kallelsen förde Anders till Kenya

Annons

Längre fram i åren kände Anders Grönberg en kallelse. Den förde 1972 honom och hans familj till Kenya och Loitokitok på Kilimandjaros sluttningar. Här utförde Anders sedan sin livsgärning .

- Jag är så tacksam att jag fick uppfylla min kallelse. Alla ska också veta att jag i min Hildur haft och har den bästa av medarbetare.

Då makarna Grönberg kom till Loitokitok, 24 mil från Nairobi, fanns endast en liten pingstmission, en liten samlingslokal och ett bostadshus.

- Vi kände oss genast hemma hos masaierna och deras kor, masaiernas stolthet och så viktiga för försörjningen.

Familjen Grönberg såg snabbt till att bostadshus, kvarnar, skolor och kyrkor byggdes. Både Anders och Hildur startade omfattande undervisning.

- Det var väldigt viktigt att få i gång, säger Anders. I dag kan han se tillbaka på hur ett stort undervisningsväsende byggdes upp, inte bara i Loitokitok. Han var drivande för skolverksamhet även på andra platser i grannskapet.

Med stor anspråkslöshet berättar han inför 85-årsdagen om sina 24 år i Afrika.

Den första insatsen i Afrika gjorde han redan 1956-1960 i Tanzania där han verkade som skolinspektör och fick stor nytta av sin yrkesutbildning från Sverige. Anders tog studenten i Uppsala och fortsatte där med studier i litteraturhistoria och engelska. Han undervisade sedan på pingströrelsens folkhögskola Kaggeholm.

- Att undervisa, förmedla kunskap, har alltid känts oerhört viktigt för mig och det har jag med stor glädje fått göra, förklarar Anders samtidigt som Hildur sätter på Anders den hövdingeskrud som han fick 1986 av masaierna.

Hildur sätter på sig ett vackert halsband, också det ett hederstecken och gåva från folket i Loitokitok.

- Tazama ben beni, säger Hildur, - titta på sidan - till Anders när fotograf Johan lyfter kameran. Makarna talar flytande kiswahili sins emellan lika lätt som svenska.

- Kenya är vårt andra hem, vi känner oss som halvafrikaner, säger Hildur. Anders nickar instämmande.

- Visst önskar vi att få komma dit än en gång, säger Anders med längtan i blicken.

Och säkert önskar fränderna/masaierna i Loitokitok att de ska få återse sin hövding.

Att bli utnämnd till masaihövding är en mycket stor hedersbetygelse och få förunnat. Anders är den ende vite som förärats den unika äran och titeln.

Hans mantel är sydd av skinnen från små björnar, klippdassar, som lever på Mount Kenya, i handen håller han en hövdinge- och vandringsstav. Med en giraffsvans äskar han tystnad hos folket. Masaihövdingen talar till folket i olika ärenden, löser tvister, ofta angående betesmarker, och reder ut kostölder.

- Men jag är endast hedershövding, säger Anders, mitt uppdrag var att undervisa, bygga upp och predika.

När Anders flyttade hem efter åren i Afrika arbetade han i pingstförsamlingarna i Dala Järna, Dala Floda och Gagnef. Under åren har han återvänt flera gånger till sin församling i Loitokitok, senast 1997 var han där.

Högtidsdagen firar Anders med sin egen stora klan och fyra bröder med familjer i Pingstkyrkans festvåning i Falun på lördagen före själva födelsedagen.

Fakta/Anders Grönberg
Vi gratulerar: Masaihövdingen Anders Grönberg på 85-årsdagen den 14 juni. Född och uppvuxen: Född i Östervåla, kom till Skålö i Dala-Järna när han var fyra år. Familj: Hustru Hildur från Utby i Dala-Järna, sex barn och femton barnbarn. Bor: På Herrhagsvägen 23 i Falun. Motto: Carpe Diem, fånga dagen.

GUDRUN KLEFBOM

Mer läsning

Annons