Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Julklapp blev räddningen

Annons

Sällan har en julklapp kommit till så snar användning och varit så värdefull.

När Gunilla Wennberg öppnade sina julklappar fann hon bland annat en brandsläckare.

Några timmar senare, vid tretiden på julnatten, fick hon användning för sin klapp.

En belysningsslinga i hennes vardagsrum antände prydnadsföremål och elden spred sig snabbt till en fönsterpost, en träljusstake, en plastklädd soffa och innertaket.

Gunilla, som var på väg att gå till sängs, upptäckte branden och bestämde sig för att till varje pris rädda sitt hus.

-Lågorna från soffan slog ända upp i taket och den tjocka röken gjorde hela rummet svart. Dessutom lade röken sig, utan att jag märkte det, som ett mörkt lager över mina glasögon.

-Jag såg inte att använda brandsläckaren, utan försökte släcka med hjälp av vatten. När det inte fungerade blötte jag ner en matta som jag försökte kväva elden med.

-Gång på gång blötte jag ned den i köket och höll andan när jag sprang in i vardagsrummet för att slänga den över brandhärdarna, berättar hon.

När elden spred sig till taket tänkte hon att "där kommer jag aldrig åt att släcka, det här kommer jag inte att klara".

Det var då som hon av en tillfällighet och i skenet från elden lyckades urskilja sprinten till den nya brandsläckaren.

Sedan gick släckningsarbetet snabbt och effektivt.

-Om jag inte hade haft släckaren hade jag förlorat mitt älskade hus, säger hon.

Totalt fem räddningsfordon från kårerna i Gagnef och Mockfjärd var på väg mot Djurmo, men räddningsledaren Dan Welin kunde rapportera att branden var släckt och ge de övriga fordonen direktiv om att återgå till stationerna.

-Om hon inte hade haft brandsläckaren hade branden med största sannolikhet fått ett helt annat förlopp, konstaterar Dan Welin och tillägger att brandmännen nu "bara" behövde vädra ut röken.

Gunilla fördes till Falu lasarett för undersökning, men återvände omgående hem.

Hon lovordar brandmännen och ambulansförarna för att de mitt i allt elände tog sig tid att visa medmänsklighet och ge henne hopp och framtidstro.

Under många år har hon regisserat bygdespel och andra teateruppsättningar, men den här gången var det Tomten och Ödet som agerade regissörer.

Gunilla fick "nöja sig" med att ha dramats stora och mycket betydelsefulla huvudroll.

KENT OLSSON

Mer läsning

Annons