Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Jonathan fick träffa tomten

Annons

Det var isigt på marken när jag tog mig till arbetet ute på Ingarvet på julaftonen. Med bestämda steg tog jag mig fram längs Nybrogatan. Falun var folktomt när Kristine kyrkas klocka slog ett.

Hur många barn runt om i Sverige satt inte och väntade på jultomten denna eftermiddag. Väl i tidningshuset mötte jag tidningens fotograf och vi satte oss ner för att ta en kopp kaffe. Efter en stund beslöt vi oss för att det var dags för mig att ta på mig tomteskruden bestående av en röd rock, ett svart bälte, svarta byxor, tomteskägg, tomteluva och svarta stövlar.

Medan jag klädde mig smattrade min kollegas kamera. Det visade sig dock att tomteperuken inte gick att kombinera med luvan, det gick helt enkelt inte att få ner luvan över tomteperuken så därför fick jag lämna den och istället dra ner luvan långt ner över huvudet för att dölja min identitet.

Nu var det dags att fara ut till Pilbo och familjen Andersson, där sonen Jonathan sju år förväntansfullt väntade på jultomtens ankomst. Vi parkerade bilen ett stycke ifrån huset. Min fotograf tog ständigt bilder på mig och de två bilar som körde förbi tutade för att fånga min uppmärksamhet.

När klockan var några minuter i två var vi framme vid huset. Min kollega gick före och ringde på. Vi hade kommit överens med Jonathans mamma Malin Andersson att fotografen skulle komma före och jag efter. Detta eftersom Jonathan visste att Falu Kuriren skulle komma på besök för att fotografera tomten.

Julklapparna hade Malin redan ställt ut. Jag knackade på med kraft och i dörren stod Jonathan och Malin för att hälsa tomten välkommen.

- Finns det en pojke som heter Jonathan här, frågade jag.

Och det fanns det givetvis. Jonathan såg en aning spänd ut, men var inte direkt blyg

Jag bjöds in i vardagsrummet och satte mig ner i en bekväm fåtölj. Här i vardagsrummet satt familjen samlad. Bredvid mig stod en vacker gran som lyste i alla möjliga färger. Sedan började jag att uträtta mitt värv. Den första julklappen var ett avlångt paket och var till Jonathan. Det var varmt att sitta med tomteskägget för ansiktet, men jag höll god min och fortsatte att dela ut julklapparna. Alla i familjen fick varsin julklapp och när jag var färdig med utdelandet klev Jonathan fram med en julklapp till tomten. Jag öppnade givetvis paketet med en gång, men det var svårt att öppna. Det visade sig vara en ihoprullad teckning som hade förseglats med tejp. Jag fick därför låna en kniv för att skära upp tejpen. Det var en fin teckning förställande Moras hockeymålvakt.

- Den ska jag sätta upp på min anslagstavla i verkstaden, sade jag.

När jag reste mig upp och tog farväl fick jag en kram av Jonathan och sedan kom Malin fram med en julkapp till tomten och kramade mig också. I det samma viskade hon:

- Tack så mycket.

Jag vände mig till Jonathan och sade till honom.

- Om du är riktigt snäll under det kommande året återkommer jultomten nästa år.

Efter det var det dags att gå till bilen för att byta om. Tomteskruden hade jag fått låna av familjen Andersson. Det var lite knepigt att byta om stående vid bilen, men det gick vägen. Men jag hade glömt mina egna skor på redaktionen så därför fick min kollega gå och lämna kläderna på familjen Anderssons farstubro.

Så gick det till när Falu Kurirens utsände var jultomte. God fortsättning allesamman!

PETER SÖDERLUND

Mer läsning

Annons