Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Jan jagar vargkunskap

Annons

Under fyra år har han ägnat närmare 450 dagar åt och tillryggalagt upp mot 10 000 mil i jakten på kunskap om det stora och kontroversiella rovdjuret.

- Det är bara genom forskning vi kan lära oss att samexistera med vargen.

Under många år ägnade Jan Perjons en stor del av sin fritid åt harjakt med stövare. Sedan 15 år är löshundsjakt efter älg hans stora intresse.

- Det finns inget som går upp mot löshundsjakt, oavsett om man jagar hare, älg eller nå´t annat vilt, anser Jan, som är ordförande i Floda-Björbo jaktvårdskrets.

När den första vargen dök upp i hans hemmamarker befarade han att det var början till slutet för löshundsjakten och fäbodbruket.

- Det var både oro och intresse som gjorde att jag engagerade mig och blev vargpejlare, berättar han.

Genom pejling och via vargtelefonen, där jägare och andra intresserade kan få uppgift om i vilken del av reviret vargarna befinner sig, har han och några andra pejlare bidragit till att löshundsjakten kunnat fortsätta i Grangärde/Ulriksbergsreviret.

Att jägarna nyttjar servicen framgår av att revirets vargtelefon, via vilken vargarnas ungefärliga position offentliggörs, enbart under den senaste älgjaktsveckan fick ungefär 1 000 samtal.

- Naturligtvis har vargetableringen påverkat jakten, men pejlingen i kombination med storleken på reviret gör att vi trots allt har hyfsade möjligheter att jaga, anser han.

Ulriksbergsreviret, som upprätthålls av den Leksandsfödde alfahanen från det gamla Grangärdereviret och alfatiken från det tidigare Gravendalsreviret, är det största kända vargreviret i Skandinavien.

Det omfattar stora delar av de två revir de tidigare hävdade tillsammans med andra alfadjur - Grangärdetiken och Gravendalshanen, som båda försvann på okänt sätt. Reviret, som fått namn efter en ort som ligger i de centrala delarna, omfattar över 300 000 hektar eller omkring 32 kvadratmil. Det sträcker sig från Björbo och Lindesnäs i norr till ett par mil söder om Kopparberg. På bredaste stället är det fyra mil.

Som vargpejlare har Jan haft stor nytta av de kunskaper han förvärvat under ett liv som jägare. Men han har också lärt sig mycket, kunskaper som han delar med sig av under föreläsningar och informationsträffar. Och han slår fast att i princip alla, oavsett om de är för eller emot varg, är oerhört intresserade av fakta om arten.

- Forskningen är ovärderlig och såväl Grimsöforskarna som Viltskadecenter gör en enorm insats för både viltet och människorna. Det är bara genom ökad kunskap och förståelse vi kan komma till rätta med de konflikter och den oro och rädsla som kommer till uttryck i vargdebatten. Okunskap är grogrund för många vulgärargument och utgör ett allvarligt hot mot såväl vargstammen som den framtida löshundsjakten och tamdjurshållningen i landsbygden, menar Jan.

Han ägnar en mycket stor del av sin fritid åt att jaga kunskap om vargen.

- Vi har milersättning, men pejlings-, spårnings- och dokumentationsarbetet är helt ideellt. Det gör vi av eget intresse och för tillfredställelsen i att kunna hjälpa andra. Under pejlingsturerna har jag förvånats över den fantastiska naturen i vår närmiljö och över att det bor så mycket folk i de här skogstrakterna. Det sistnämnda är en viktig faktor att ta hänsyn till när det gäller förvaltningen av vargstammen, tycker vargpejlaren.

I dag är han övertygad om att det går att jaga med löshund och bedriva fäbodbruk i vargrevir - "om vargstammen hålls på en rimlig nivå och kontrolleras, pejlas, på samma sätt som nu sker".

KENT OLSSON

Mer läsning

Annons