Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Jan Ericsson till minne

Annons

Min barndomskamrat, skolkamrat Jan "Nanen" Ericsson är död.

Beskedet om att "Nanen" drunknat under en semesterresa på Kuba kom som en chock.

En overklig tragedi för hans närmaste, men även för oss barndomskamrater på Daglösleret, som hade glädjen att få växa upp tillsammans med honom.

Vi minns alla "Nanen", det lilla krullhåriga charm-trollet som blev lite av favorit hos alla som bodde på Rödfärgsvägen.

Vi upplevde mycket roligt tillsammans, vi lekte tillsamman, spelade fotboll, bandy, vi var riktiga kamrater.

"Nanen" var en riktig busunge som liten, pigg på att testa allt som gick att testa.

Det var inte så konstigt att han blev en baddare på att gå på lina, han uppträdde till och med med sin balanskonst.

Vi barn i hans omgivning på "Leret" var förstås stolta att ha en lindansare bland oss.

Jag hade glädjen att vara klasskamrat med "Nanen" och hans tvillingssyster Ann-Britt i hela nio år.

Även i skolan handlade de första skolåren om bus i olika former.

Jag minns när "Nanen" och jag tävlade vem som kunde få mest anmärkningar av vår lärare.

Det slutade med att läraren kom hem både till "Nanen" och mig och pratade allvar med våra föräldrar.

Jag tror det blev oavgjort i busligan.

Men vi blev lite klokare med åren, idrotten tog allt mer kraft, vi var 5-6 killar från det lilla kvarteret som tog plats i Falu BS allsvenska bandylag.

Bröderna Ericsson, "Bempa" och "Nanen" blev stora bandystjärnor, liksom Håkan Sundin, som bodde en gata längre ner.

Efter mer än tjugo års grannskap flyttade den ena efter den andra bort från föräldrarhemmen på "Leret", men kontakten med "Nanen", den fortsatte genom idrotten.

På äldre dagar sprang vi på varandra lite då och då på stan, eller på Lugnet eller Kopparvallen i samband med någon match.

Vi pratade alltid gamla minnen när vi möttes.

I oktober fick "Nanen" sjukpension, han såg fram emot att få vara ledig, vara ute och resa och hitta nya äventyr.

Det var typiskt nog under ett äventyr som livet hastigt och tragiskt tog slut.

Men för alla oss på Daglösleret, som hade förmånen att växa upp tillsamman med "Nanen", kommer minnet alltid att finnas kvar.

LILLIS ÅKERBLOM

Mer läsning

Annons