Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Jämlikhet finns bara i teorin

Annons

Carl Hamilton har nyligen givit ut en bok med titeln "Det infantila samhället". En bok om föräldraskap och en förlorad barndom. Jag har ännu inte läst Hamiltons bok, men jag ska göra det så snart som möjligt. Jag blir glad att någon skrivit om ämnet och hoppas att debatten om det leder vidare.

Den nuvarande utvecklingen är skrämmande. Inte därför att allt var bra förr och allt är sämre nu. Men balansen i utvecklingen saknas, eftersom det inte tillåts några alternativ.

Vi som haft förmånen att stå med ena benet i den gamla världen och det andra i den nya, kan lättare se vad som gått snett. Och ta fram de troliga orsakerna till tillståndet.

I dag är det som det är, och många skriver om vad som är positivt och negativt. Men det räcker inte att uppmärksamma. Att vända en utveckling, som knappast ser förnuftig ut, kräver av en majoritet insikt om att tillståndet inte är bra, verklig vilja att förändra och en taktik.

Det är inte enkelt att förändra utvecklingen av något, som för så många innebär så mycket positivt, eller åtminstone uppfattas så.

Det är klart att två karriärer är bra. Det är klart att många uppfattar uteblivna krav som avlastande. Det är klart att förmånen att slippa att tänka efter så noga värderas högt. Så länge någon annan betalar kostnaderna för misstagen.

Skilsmässorna och säkert också giftermålen och de snabba hopflyttningarna skulle minska, om det blev barnen, som fick en egen lägenhet vid "den frivilliga familjeupplösningen" och föräldrarna tvingades flytta varannan vecka.

Det vore välgörande om det personliga ansvaret för de egna handlingarna återinfördes. Och det vore likaledes konstruktivt om politikerna insåg, att det önskvärda inte alltid är genomförbart.

Vilka är orsakerna till dagens tillstånd? Både högern och vänstern har haft ett ansvar för utvecklingen, men huvudansvaret vilar på socialisterna och deras krav på jämlikhet och rättvisa (som bara finns i teorin).

För att uppnå dessa krav, har man valt en väg, som påstås vara den enda sanna, och för att desarmera alternativ har man använt det mest effektiva medlet: det ekonomiska. Tar man ifrån människorna huvuddelen av deras pengar, omöjliggörs alternativen.

Genom att inbilla människorna att jämlikhet och rättvisa existerar, har detta blivit målet. Målet påstås kunna uppnås, om ansvaret för en själv, familjen och jobbet överlåts på stat och kommun. Och därmed har livet reducerats till ett race mellan dagis, skola, SSU, facket och PRO för att slutligen bäras ut av Fonus.

Det mest skrämmande är att den nuvarande samhällsordningen har uppnåtts på demokratisk väg. Majoriteten har röstat för att bli systemets slavar.

Sossarnas gamla chefsideolog hade ohyggligt rätt, när hon jämförde svenskens liv med grodans, som från början låg i det ljumma vattnet och gonade sig men nu är paralyserad, handlingsförlamad, eftersom vattnet blivit för varmt.

Grodan kan inte hoppa ur i dag. Man kan bli pessimist för mindre.

Olle Wickbom

Hedemora

Mer läsning

Annons