Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Jaktkortet kan bli ett vapen mot jaktbrott

Annons

Inaveln bland vargar, är det ena stora problemet för vargstammens fortlevnad. Men egentligen är det en sekundäreffekt av det andra hotet; tjuvjakten. Vargar med nya friska gener som kommer in från Finland "kommer bort" innan de har möjlighet att träffa sina artfränder i Sydskandinavien.

Alla förstår hur de kommer bort och alla vet varför inte invandrande vargar, med undantag för en hanvarg 1991, har lyckats tagit sig så långt söderut att de kunnat delta i vargstammens reproduktion.

Ett förslag för att rädda vargstammen är inplantering av finska vargar. En sådan variant att möta inavelsproblemen ger en bild av en Doktor Hjälplös som vill lindra sjukdomssymptom utan att angripa själva sjukdomen. För det är naturligtvis den omfattande tjuvjakten som förhindrar invandring av vargar.

Närpolischefen i Jokkmokk, Karl-Erik Brösth, menar att den kända tjuvjakten, och då inte bara på rovdjur, utgör toppen av ett isberg och att mörkertalet är enormt, som han uttrycker det.

Landets länsstyrelser, som under våren har skickat ut förslag till regionala förvaltningsplaner för stora rovdjur, har från flera håll pekat på problemet med att få jaktbrott uppklaras och förordar förstärkta resurser i form av utbildning av länsstyrelseanknutna natur- och jaktbevakare. Men förutom fler utbildade naturbevakare som observerar och registrerar, så behövs det även rejält förstärkta resurser till faunapoliser och miljöåklagare.

Dessa måste kunna arbeta riks- eller regiontäckande och utan lokala bindningar, och de ska kunna ta itu med pågående utredningar och följa upp nya tips varhelst jaktbrott ska utredas.

Resurser skulle kunna skapas genom en höjning av avgiften för det obligatoriska statliga jaktkortet och som öronmärks för jaktbrottsbekämpning. Detta jaktkort kostar i dag och sedan många år 200 kronor. En höjning på exempelvis 100 kronor skulle vara en lindrigt sagt överkomlig extrakostnad för envar. Ja i själva verket mer en indexreglering än en höjning, men ger ändå cirka 30 miljoner kronor för bekämpning av dessa jaktbrott som både hotar vargstammen och tungt belastar jägarkårens anseende.

Brotten begås med största säkerhet i huvudsak av människor med jaktvapen och inom den jaktliga verksamheten. Att kostnaden för bekämpning av jaktbrott tas ut av jaktkortslösarna är då inte annat än rättvist och kan ses som en egenavgift och ett gemensamt ansvarstagande. Alla tjänar på att samhället kommer till rätta med denna grova brottslighet. Förutom att vargen som art garanteras sin fortlevnad i landet genom en naturligt fungerande kommunikation med Finland, så kommer konflikterna mellan jägarintresset/tamdjursnäringen och naturbevarandeintresset och beslutande myndigheter att minska genom att mindre restriktiva bedömningar av skyddsjaktansökningar på varg kan bli möjlig.

UFFE STRIDSBERG

Uffe Stridsberg sitter i styrelsen för Svenska Rovdjursföreningen.

Mer läsning

Annons