Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

"Jag vill vara behövd"

Annons

Madelene är 19 år och "jobbar" just nu på fritidsgården i skolan. Här samarbetar hon med fritidsledarna och ungdoms- och drogsamordnaren Heléna Skog. För 130 timmars jobb per månad får hon 1 800 kronor. Inget extra för eventuella kvälls- eller helgjobb. Det blir 13 kronor per timme.

- Jag trivs jättebra med jobbet. Det är roligt att känna att jag behövs och känna att jag gör någon nytta för de pengar som sociala betalar ut till mig.

- Men med en lön på 13 kronor per timme tappar jag motivationen med tiden, säger Madelene.

- Lönen räcker ju inte till att betala räkningarna och jag måste gå till sociala för att få hjälp med hyran och räkningar.

Madelene började gymnasieutbildning i Avesta, men av olika anledningar slutade hon där och läste sedan in gymnasiekompetensen på komvux i Älvdalen.

- Sedan jag började den här praktiken på fritte har jag sökt jobb alla jobb jag har haft behörighet till men inte fått något. De senaste tre månaderna har jag ringt runt till företagen, frågat på affärerna. Inget napp.

- Jag tror att den som vill få jobb på Pressmaster måste ha någon i familjen som jobbar där sedan förut. På affärerna tar de emot sommarpersonal bland dem som jobbat där förr.

När skolterminen nu slutar så tar också Madelenes jobb slut och då hoppas hon innerligt att hon ska kunna få någonting att göra.

- Jag tar vad som helst. Bara jag får känna att jag gör nytta för pengarna jag får från sociala och att jag får känna mig behövd, säger hon.

- Jag kan klippa gräs, gå ut med hundar, städa, eller precis vad som helst. Finns det verkligen ingen som kan ge mig ett jobb?

- Jag är heller inte bortskämd med lönen. 13 kronor per timme kanske är för lite men jag skulle nog vara nöjd med 15 kronor per timme. Bara jag får känna att jag gör någon nytta. Får jag inget att göra så känns det ännu värre att ta emot pengar från det sociala.

- Det är många ungdomar som är i samma situation som jag, säger Madelene. Men, det är inte bara problemen att få jobb, när man är ung i Älvdalen.

Många i den här åldern vill, eller måste av olika anledningar flytta hemifrån. Det är ju ganska naturligt.

- Man vill väl inte att ens mamma ska behöva försörja en hur länge som helst, säger Madelene.

Madelene får hyran för sin lägenhet betald av socialförvaltningen.

Hon har också en pojkvän och nu kommer nästa problem; de har börjat diskutera att flytta ihop.

- Då fick jag reda på att om vi flyttar ihop, betalar inte sociala min lägenhet längre, säger Madelene.

Då måste hon leva på sin pojkvän, som har praktikplats på ett företag i Älvdalen och får en normal lön.

- Jag vill ju inte vara en parasit på honom, så det här med att flytta ihop kanske får vänta.

På sin fritid är Madelene aktiv inom styrelsen för Älvdalens dataförening och där har hon fått idén att starta ett internetcafé i Älvdalen. Ett ställe dit turister kan komma och ta sig en kopp kaffe och kolla sin e-post på datorer på cafét.

- Men jag kan inte få något Starta-eget-bidrag förrän jag fyllt 20 år, säger hon med en suck.

Madelene är också en mycket duktig sångare och för någon vecka sedan fick hon sitt första vokalistuppdrag på en begravning i Åsens kapell.

- Det kändes så braoch det gör jag gärna om bara det är någon som ber mig. Jag har antecknat mig som vokalist på en begravningsbyrå i Älvdalen.

- Det finns ju egentligen hur mycket helst att göra i Älvdalen, säger Madelene. Byn behöver städas och jag skulle kunna städa sporthallen under somrarna så att kommunen kan ha den öppen i stället för som nu, stängd hela sommaren. Jag har föreslagit detta för skolchefen, men inte hört något.

En del äldre tycker att det är konstigt att de unga inte jobbar men det är inte så lätt då det inte finns jobb. Det känns som att stånga huvudet i väggen varenda dag, dygnet runt.

- Jag har skickat iväg mängder med ansökningar om jobb. De flesta får jag inte ens svar på.

- Jag vill alltså ha jobb. Jag är inte kräsen med vad det är. Jag vill bara kunna försörja mig och känna att jag behövs. Och det kan väl inte vara meningen att mamma eller min pojkvän ska behöva försörja mig när jag är 19 år.

BJÖRN REHNSTRÖM

Mer läsning

Annons