Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

"Jag vet inte alls vad som väntar mig"

Annons

Han minns augusti 2005 med värme. Det var då han började på Tjärnaängskolan som klassmorfar åt alla barnen efter en mycket lång tid som arbetssökande.

- Under den här tiden har jag och de andra i projektet haft något meningsfullt att göra, men nu sparkas vi ut igen, säger han.

Kontraktet han och flera andra fick var på två år. Men eftersom hela klassmorfar-projektet nu är hotat, vet han inte om det blir förnyat.

- Jag vågar inte hoppas på det som det verkar nu. Jag vill göra rätt för mig, men det är svårt att hitta nytt jobb när man är 62 år, säger han.

I Borlänge drogs klassmorfar-projektet i gång för två år sedan. Syftet var att skapa fasta meningsfulla arbeten åt långtidsarbetslösa över 50 år. Samtidigt som barnen i skolan får tillgång till en extra vuxen med mycket tid.

Men som tidningen berättade i går så hotas projektet på grund av regeringens beslut om minskat arbetsmarknadsstöd.

- Det här projektet har varit en gåva för oss. Det blir så tröttsamt att sitta hemma.

Att han trivs på Tjärnaäng-skolan råder inget tvivel om. Arbetsdagen börjar klockan 08 och slutar 16.30. Och han har fullt upp hela tiden.

- Jag leker med barnen och hjälper till. Efter klockan tolv är jag på fritids varje dag. De har nyss fått mellanmål och nu är de ute och leker, säger han och ler när han tittar på barnen som hoppar i snöhögarna utanför fönstret.

- Det är barnen som drabbas mest. Det behövs en gubbe eller gumma i skolan, tillägger han.

MARIA SVENSSON

Mer läsning

Annons