Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

"Jag var som en zombie i 40 år"

Annons

Måndagen den 20 oktober 2003 vaknade Madeleine som en hel kvinna. Två läkare hade opererat i fyra och en halv timme när hon rullades ut ur operationssalen, redan på väg att vakna.

Någon timme senare gläntade hon nyfiket på täcket, tittade ner, men såg ingenting annat än ett bandage. Hon ringde några förvirrade samtal till vännerna och kände glädje och lättnad över att vara i mål. Att äntligen vara kvinna fullt ut.

Jeanskjolen och den stickade koftan sitter lika bekvämt som tofflorna hon strosar runt i när vi träffar henne igen, några månader efter operationen. Hon tänder en cigarett och gestikulerar så att de rödmålade naglarna far runt i luften.

- Operationen är ett led i helheten, det var en viktig pusselbit som föll på plats. Men det är ju här inne du känner att du är kvinna, säger Madeleine och pekar mot bröstet.

Allt för ofta möter hon missuppfattningar om vad det är att vara transsexuell.

- Vi är inga transvestiter. Vi kan vara klädda i en skitig overall och ändå känna oss som kvinnor. Det är ingenting sexuellt, det är en identitetsfråga, säger Madeleine.

Visst var hon lite nervös inför ingreppet, "som inför vilken operation som helst", menar hon. Det svåraste låg redan bakom henne. Processen har varit lång, med två kraschade äktenskap och ett långvarigt alkoholmissbruk på vägen.

- Jag var som en zombie i 40 år, jag stängde av. För att överleva var jag tvungen att vara en maskin, säger Madeleine.

I flera år arbetade hon som lastbilschaufför och elektriker. Att det blev typiskt manliga yrken var ingen tillfällighet tror hon i dag, utan snarare ett sätt att hålla masken.

- Jag var en duktig skådespelare. Jag spelade man, och det gick ganska bra.

Vändpunkten kom på sommaren för fyra år sedan. Madeleine hade redan gått igenom en hormonbehandling, men vacklat i självsäkerheten, övertygats av vännernas "du är inte sådan". Hon led av alla dubbla budskap och visste inte längre vem hon var.

Än en gång valde hon förträngning och förnekelse för att överleva, och gick in i ett nytt förhållande med en kvinna. Innan fasaden rasade igen. Då kom det stora avgörandet. Hon valde ett nytt liv, med nya vänner. Madeleine försonades fullt ut med sin kvinnlighet.

- Det var som att poletten äntligen trillade ner. Jag tvivlade aldrig efter det, säger Madeleine.

Mer läsning

Annons