Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

"Jag väntade på att det skulle bli svart

Annons

- Jag trodde att jag skulle dö, vad jag än gjorde.

Hon berättar att hon ständigt drömmer mardrömmar och tror att hon är tillbaka i pannrummet när hon vaknar. Flera gånger under rättegången bryter hon ihop och börjar gråta.

Den 23-åriga kvinnan berättar klart och detaljerat om de dygn som hon förmodligen aldrig kommer att glömma. Som fått henne att vilja flytta från Borlänge och byta identitet.

Hon berättar om brödernas tilltagande paranoia. Hur de såg folk i varenda buske och bakom varje hörn, som ville åt dem.

- De sprang omkring och var som tokiga.

32-åringen frågade gång på gång om det halsband i form av en samisk trolltrumma som han säger har försvunnit från hans dotter. Hans förra fru vill såra honom och därför ska hon ha sett till att det stals. Han påstår att han hittat det bland 23-åringens saker. 24-åringen är mest rädd för dem som är efter honom.

I omgångar lugnar de ner sig, men sedan tar vanföreställningarna över igen.

De tror att folk lurar på dem, att de skjuter runt 24-åringens hem. De tror också att någon placerat en bomb på dörren.

38-åringen håller sig hela tiden passiv, men 23-åringen känner sig ändå hotad av honom.

- Han var deras kompis och gjorde inget för att hjälpa mig heller, säger hon.

Han disponerar också vid flera tillfällen hennes mobiltelefon.

38-åringen finns också i rummet när hon misshandlas, men gör enligt henne inget. Det är bröderna som slår och skriker. Första slaget tar hårt på huvudet.

- Det svartnar för ögonen, jag sjunker ihop och ser grumligt och hör bara dova ljud.

Sedan haglar slagen, med ett järnrör, knytnävar och troligen en hammare.

- De sa att "det finns bara en utväg för dig och det vet du lika väl som vi - att dö".

Just det ska de ha upprepat vid flera tillfällen.

- Jag väntade på att det skulle bli svart.

Till slut svimmar hon. När hon vaknar står hon i duschen med 24-åringen, som tvättar henne.

- Han sa att "det var synd att det skulle sluta så här".

Men det slutade inte. Hon vaknar igen fastbunden i pannrummet. Det är mörkt, kallt och trångt. "Förhöret" fortsätter med motorsåg och slag.

- De frågar om jag bytt sida och är med dem.

När spiken slås in i handen drar den ihop sig och hon svimmar igen av smärtan.

Under hela tiden lämnas hon aldrig ensam och hon försöker hela tiden hålla sig väl med dem. Efter att hon på söndagen lämnas hemma är hon fortfarande livrädd.

- Lämnar jag dem kommer de efter mig eller skjuter alla jag känner.

Hon vägrar därför anmäla det till polisen och försöker också hindra sin styvfar att göra det när han ser hennes skador.

32-åringens advokat Per Borgblad intresserade sig för 23-åringens eget drogbruk. Det fanns små rester av amfetamin i hennes urin. Hon sa att hon hade haft problem med droger tidigare, men att hon inte tagit något då.

Båda brödernas advokater undrade också varför hon inte gav sig av vid de tillfällen hon hade chansen och varför hon pratade med 24-åringen så länge på söndagen.

- Var du inte lite förtjust i honom fortfarande då? frågade advokat Olof Riesenfeld.

- Nej.

ANDERS GUSTAFSSON

Mer läsning

Annons