Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Jag skäms att vara svensk, igen

Annons

Sveriges asylpolitik har än en gång visat prov på både hjärtlöshet och dumhet. Och inte tycks vi bli varken klokare eller humanare med åren.

När Hitler satte igång de stora judeförföljelserna var det fortfarande tillåtet för judarna att emigrera, huvudsaken var att de skulle bort från Stortyskland. De fick till och med pass.

En hel del försökte ta sig till Sverige, men de svenska myndigheterna ville inte ha in några flyktingar, så de bad Tyskland att märka passen för judar, så att de kunde avvisas direkt vid passkontrollen:

Snabba avvisningsbeslut har alltid varit ett mål i den svenska flyktingpolitiken.

Visserligen hade Sverige skrivit på en internationell konvention om politiska flyktingars ovillkorliga rätt till asyl, men den förutsatte att den asylsökande hade gjort sig skyldig till politiska brott, eller uttryckt förbjudna åsikter, och eftersom det var fråga om personer som förföljdes enbart för vad de råkade vara, så ansåg de svenska byråkraterna att asylrättskonventionen inte var tillämpbar.

Att returbiljetterna gick till gaskamrarna bekymrade inte Sverige.

Dagens svenska utlämningsbyråkrater har ingenting lärt och ingenting glömt av 66 års erfarenhet.

Och riskerna för att en utlämnad ska bli dödad eller torterad, tja det angår väl inte oss, huvudsaken är ju att man med stenhårda principer sänder tydliga signaler till andra flyktbenägna att Sverige är det inte lönt att besvära.

Egentligen borde regeringen ta det fulla ansvaret för Sveriges sätt att behandla flyktingarna, men ansvar är tungt. Det tyckte redan Pontius Pilatus, när han hämtade tvättbaljan.

Och så tvår regeringen sina händer, när den låter migrationsverket och utlänningsnämnden slänga flyktingar till bödlarna.

Vore det inte dags att regeringen visade lite ansvarskänsla, och stoppade avvisningen av familjen Riazat?

Bo Andersson, fp Borlänge

Mer läsning

Annons