Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

"Jag kan inte se någon framtid

Annons

Zehra Miller har bott i Sverige i sex år, och har hela tiden tagit hand om sin brors barn. Deras mamma är sjuk och de fem barnen har fått uppfostran och trygghet, mycket tack vare Zehra.

Nu får de klara sig utan sin faster. Zehra ska avvisas.

Hon gömmer sig än här, än där. Hon ser trött och tärd ut, men kampviljan glimtar fortfarande till.

Hela släkten var politiskt aktiv och flydde från Turkiet efter militärkuppen 1980. Via Syrien kom de till Sverige, där de fick politisk asyl.

Bara Zehra stannade i Syrien där hon träffade sin make. När han dog ville hon återförenas med sin släkt. Men då fanns det inte längre några politiska skäl att stanna.

Nu är Zehra njursjuk. Hon skulle behöva en operation, men hon törs inte lägga in sig på sjukhus.

Och hon behövs i familjen, för att stötta sina fem syskonbarn.

Hon har inte varit i Turkiet på 23 år, känner inte en människa där, kan inte turkiska... Hon har ingenting att återvända till.

- Mina 50 släktingar är alla svenska medborgare.

De humanitära skälen för att få stanna räknas inte heller.

- Jag har gjort allt de bett mig om. Jag har skaffat fram intyg och papper på så gott som allt de frågat efter, men det räcker inte. Ingenting räcker, säger hon förtvivlat.

Hon tillbringar nu dagarna med att gömma sig - och vänta. På vad, vet hon inte riktigt.

- Jag kan inte se att det finns en framtid. Jag kan inte tänka alls, det finns inga tankar kvar.

- I Turkiet sköts folk ihjäl. Här dödar myndigheterna också, fast långsammare, med psykisk tortyr.

Hon kan inte ens träffa sina brorsbarn.

- Jag har fått berättat att de gråter och frågar efter mig. Jag är ju som deras mamma.

Avvisningsbeslutet har kommit, och även om det kan överklagas, hyser inte Zehras advokat, Eva Ståhl, stort hopp om att kunna ändra på beslutet.

- Jag ska försöka eftersom jag anser att Migrationsverket tolkat materialet fel. Vi har dock försökt tidigare med negativt resultat, och vi har egentligen inga nya skäl att lägga fram.

- Vi har en liten chans, men jag är inte så hoppfull.

Förvarsbeslutet, att Zehra ska tas i förvar tills avvisningen sker, ska också överklagas, men Eva Ståhl tror inte det finns en chans att de vinner den kampen.

- Hon har ju hållit sig undan så länge, så självklart finns det en stor risk att hon försvinner igen.

Zehra säger att hon hellre bor ute i skogen än återvänder till Turkiet.

- Jag ska aldrig tillbaka. Aldrig.

ULRICA SÖRMAN

Mer läsning

Annons