Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Jag jobbar medvetet med att släppa bitterheten

Annons

Att Lena Ludvigsson-Olafsen skulle intressera sig för politiska och fackliga frågor var ganska naturligt med tanke på att hennes far, Ture Ludvigsson, var politiskt aktiv hela sitt liv och var kommunalråd i Smedjebacken fram till början av 80-talet.

- Jag jobbade inom sjukvården och engagerade mig fackligt ganska tidigt och från 1984 började jag jobba fackligt på heltid, berättar Ludvigsson-Olafsen.

I början av 90-talet fick hon sina första politiska uppdrag, bland annat som ordförande i arbetarekommunen och som ersättare i kommunstyrelsen. Med tiden blev hon vice ordförande i kommunstyrelsen och utpekades också som den som skulle ersätta Bertil Andersson när han gick i pension. Han hade för avsikt att lämna sina uppdrag årsskiftet 96-97, men han avgick redan i oktober 1996.

- Det gick fort och plötsligt befann jag mig i en roll där jag var kommunalråd i Smedjebacken.

Efter valet 1998 fick hon fortsatt förtroende och de år som följde fick hon en rad uppdrag i ledande ställning på riksnivå. Hon är Svenska kommunförbundets vice ordförande, hon sitter i socialdemokraternas partistyrelse, i styrelsen för AMS och har flera uppdrag på länsnivå.

- Detta har naturligtvis krävt mycket av min tid, men jag har hela tiden varit övertygad om att det var bra för Smedjebacken som kommun och för de människor som bor i kommunen.

Hon uppger sig vara medveten om att hon har svaga punkter i sin kompetens när det handlar om politiskt arbete i kommunen.

- Jag har under senaste mandatperioden lämnat över sådant till Roger Hemming och Göran Engström och det har jag gjort medvetet för att jag vet att de kan de ekonomiska frågorna bättre än vad jag kan.

Lena Ludvigsson-Olafsen har sett som sin uppgift att öppna dörrar på riksnivå så de frågor som är viktiga för Smedjebacken har kunnat lyftas fram.

- Jag tror att mina kontakter på riksnivå har varit till gagn för Smedjebacken, men även för andra kommuner i samma situation, med hög utflyttning, hög arbetslöshet och en dålig ekonomi.

Det som hon ser som lite av ett misslyckande är att hon inte lyckats förklara för sina partikamrater och människorna i Smedjebacken vikten av att en kommun har kontakter utanför kommungränsen.

- Det gick så långt att jag till slut inte försökte förklara varför jag skulle ha kvar mina uppdrag utanför kommunen, det kändes som folk inte ville förstå.

Hon anser att det är svårt att peka ut någon enskild fråga där kontakterna varit till nytta, men tror att det gått mycket smidigare i kontakterna med kommun- och bostadsdelegationerna.

Hon är lite besviken över att kommunledningen under hennes period inte lyckades få balans i ekonomin.

- En klen tröst är att det i varje fall är på väg åt rätt håll.

Efter valet i höstas kom stridigheterna inom socialdemokratin upp till ytan och det visades finnas två falanger, en som stod bakom Lena Ludvigsson-Olafsen och en som stöttade Olle Långberg och Leif Nilsson.

Valberedningen inom partiet började jobba med hur de olika uppdragen skulle fördelas och när det handlade om kommunalrådsposten skulle Lena Ludvigsson-Olafsen fortsätta en mandatperiod till.

Under hösten fick hon besök på sitt kontor i kommunhuset av Leif Nilsson, Sven Andersson, Carin Runeson, Olle Långberg och Per Nordenstrand.

Beskedet var att Ludvigsson-Olafsen skulle få uppdraget som vice ordförande i kommunstyrelsen och Olle Långberg skulle bli kommunalråd.

- De talade om för mig att jag skulle få löpa gatlopp i massmedia om jag nekade och jag borde tänka på min familj som skulle drabbas.

Hon upplevde det hela som mycket hotfullt och skrämmande och blev både rädd och förbannad.

- Jag talade om att jag kandiderade som kommunalråd och inget annat och där avslutades samtalet.

Hon reagerade på att ingen av de fem tillhörde valberedningen.

Med tiden kom det fram ett förslag där hon skulle fungera som kommunalråd i ett par år och sedan skulle Olle Långberg ta över.

- Vad jag inte visste då var att det jobbades intensivt för att stänga Roger Hemming utanför alla politiska uppdrag.

När detta stod klart bestämde hon sig för att kliva av.

Till jul valdes Leif Nilsson till kommunalråd och Roger Hemming backade med löfte om att få ta hand om näringslivsfrågorna i kommunen.

Redan innan striden blev som hetast var Lena Ludvigsson-Olafsen sjukskriven och har varit det till helt nyligen.

Hon har kvar sina centrala uppdrag och är exempelvis nominerad till en ny period på fyra år i kommunförbundet som vice ordförande. Hon är även nominerad som förbundsordförande i det socialdemokratiska kvinnoförbundet.

- Men det är inte en nominering som jag tar särskilt allvarligt på, men det är naturligtvis smickrande.

Innan jul och i samband med att hon beslutade sig för att kliva av var hon mycket bitter hade ingen större lust att fortsätta att jobba för Smedjebackens kommun.

- Men med tiden har jag känt mig bättre och jobbar medvetet med att släppa bitterheten.

- Jag har ju faktiskt fått ett uppdrag av väljarna att jobba i kommunfullmäktige och för deras skull kommer jag att jobba med det jag tror är viktigt och en av sakerna är att lyfta fram Smedjebacken på riksplanet och det hoppas jag att jag kan med mina centrala uppdrag, fortsätter hon.

Det som stärkt henne i övertygelsen om att det är rätt är det massiva stöd hon fått från alla möjliga håll sedan i höstas.

- Jag har fått brev och blommor från okända människor och på samhället får jag ständigt stödjande ord, från alla möjliga håll.

I dag har hon inget civilt jobb och känner sig inte särskilt intresserad av att gå tillbaka till sjukvården. Dessutom är hennes kunskaper förlegade och oanvändbara.

- Det som jag närmast kan tänka mig att jobba med är någon form av utredningsuppdrag, antingen från partiet eller någon annan uppdragsgivare.

En intressant fråga är om hon skulle kunna tänka sig att gå tillbaka och ta ett uppdrag som kommunalråd i Smedjebacken.

- Det har jag inte reflekterat över, vad jag däremot vet är att jag nu sover gott om nätterna och har inte ont i magen på morgnarna när jag vaknar.

SVEN THOMSEN

Mer läsning

Annons