Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

"Jag har världens bästa jobb"

Annons

Tre våningar över Sveatorget har Susanne Croné-Morell sitt kontor.

- Här har jag koll på allihopa, säger hon och tittar leende ut över torget.

Fönstren i det avlånga rummet är höga, liksom de vita spegeldörrarna och den vita bröstpanelen. Susanne själv är kort och klädd i beige linnekostym. Sedan 20 år jobbar hon som advokat i Borlänge.

- Jag har världens bästa jobb. Det är självständigt, man får träffa mycket folk och man vet aldrig var en dom slutar, säger hon.

Som gymnasist hemma i Falun valde Susanne mellan att läsa sociologi eller juridik.

- Jag ville ha med människor att göra och hjälpa till på något sätt.

Utan att egentligen veta vad det innebar valde hon till slut juristlinjen. I Uppsala mötte hon sin blivande man Mats, som också var från Falun, och flyttade så småningom med honom till Karlstad.

- Vi fick vår första tjej där, berättar Susanne.

Med andra dottern på väg vände paret åter till barndomsstaden 1984.

- Det kändes helt rätt att komma tillbaka då. Jag hade bott borta i tolv år.

Susanne sitter bakom sitt stora vita skrivbord med händerna knäppta. Ögonen är vänliga och hon skrattar ofta. Hon berättar att hon sedan 1985 arbetar på advokatfirman Nielsen och Lock i Borlänge där hon också är en av tre delägare.

Arbetsuppgifterna består i att vara försvarsadvokat, målsägarbiträde och särskild företrädare för barn i olika sammanhang. Att ömsom hjälpa personer som är misstänkta för brott, ömsom personer som blivit utsatta för brott är inget problem för Susanne.

- Nej, jag tror det är rätt bra att ha med sig tänkandet från den "andra sidan". Och så blir det ju omväxlande, säger hon.

Under sina 20 år som advokat i Borlänge har hon lärt känna många klienter till utseendet även om hon har svårt att minnas namnen.

- Jag brukar alltid säga att de får heja först om vi möts på stan, eftersom det kanske är lite pinsamt att känna mig. På det sättet är det faktiskt en fördel att inte bo i den här stan.

Vilken är den vanligaste missuppfattningen folk har om ditt jobb?

- Jag får ofta frågan: "Hur kan du försvara en sådan brottsling?" Men jag försvarar aldrig brottet som sådant.

- Jag är till för att se till att den åtalade får en rättvis prövning, att alla fakta kommer fram och att det blir rätt påföljd.

Tror du alltid på vad de åtalade säger?

- Säger en klient till mig: "Jag har inte gjort det", så utgår jag från att det är sant och jobbar för det.

Har det hänt att du inte velat försvara någon?

- Nej, det har aldrig hänt mig, men det förekommer att advokater tackar nej.

Måste man vara tuff i ditt yrke?

- Nej, det går att få fram sina argument iallafall. Ibland kan det vara bättre att vara mjuk.

Vilka andra egenskaper krävs?

- Man måste ha ett intresse för människor, kunna känna empati, vara stresstålig och flexibel och gärna envis också.

När jag frågar vilka mål som berör henne mest blir Susanne tyst en stund innan hon suckar och svarar:

- Det kan vara vid vårdnadsprocesser när man inte alls tänker på barnen. Eller när någon asylsökande har starka skäl för att stanna men inte får det. Eller när någon man verkligen tror är oskyldig ändå döms.

Tar du ofta med dig jobbet hem?

- Ja, det är inte bara att stänga kontorsdörren och sedan vara ledig. Man funderar alltid på något mål och vissa personer tänker man länge på och undrar hur det gått för och hur de mår. Men man får inte att lägga på sig för mycket.

När är du nöjd med ditt jobb?

- När jag vunnit eller när någon bedyrat sin oskuld och åtalet ogillas. Eller när en målsägande säger: "Tack snälla för ditt stöd och för att du funnits där".

Susanne berättar att hon som advokat också blivit en ganska duktig amatörpsykolog.

- De människor jag möter är ofta i kris och har behov av att prata av sig, inte bara rent juridiskt.

Att ingen dag är den andra lik är en av tjusningarna med advokatyrket tycker Susanne.

- Jag är inte bara här på kontoret, utan i rätten, på polisförhör, i häktet eller hos en klient på en annan ort. Och man kan aldrig vara säker på att det man planerat göra under dagen går att genomföra.

Ofta innebär yrket också kvälls- eller helgjobb, men Susanne hinner ändå med en hel del på fritiden som folkdans, aerobics och stavgång. Motorsport är ett stort intresse och hon skulle gärna skaffa en motorcykel tillsammans med maken igen.

- Men han tycker att vi är för gamla.

Som gammal elitgymnast i föreningen Gymnos är Susanne armstark och bra på armbrytning, men det har hon inte haft nytta av i jobbet med kriminella.

- Nej, säger hon och skrattar.

- Det är bara en gång på alla år som jag känt mig rädd för att gå in i häktet till en klient. Jag brukar alltid bli bra bemött. Mitt jobb är ju att hjälpa dem som sitter inne.

KARIN DIFFNER

Mer läsning

Annons