Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

"Jag hade tur som kom undan"

Annons

En professor på ett svenskt universitet brukar på introduktionsföreläsningen berätta att betyg inte är allt. Visst ska man sköta sina studier och få godkänt, men man måste inte ha femmor eller MVG i allt.

Han talar om vikten av att bygga upp nätverk. Om att skapa kontakter. Om upplevelser. Om hur man får social kompetens.

Vid ett bord på en gräsmatta i Ludvika sitter en ung man och predikar exakt samma budskap.

Han och professorn har nog inte träffat varandra, men deras värderingar skiljer sig inte på den punkten.

Zdenko Cabrajic kommer från Foca i Bosnien.

Han flydde abrupt från landet endast tio år gammal, kom till en helt ny värld och ett helt nytt språk. Målsättningen blev genast att visa att han inte var sämre än någon annan.

Han nådde målet snabbt. När han gick ut ABB-gymnasiet 2001 gjorde han det med högre betyg än någon annan tidigare hade haft.

- Jag är väldigt målmedveten och har planer på hur jag vill ha det på ett ungefär. Hur jag kommer dit är inte alltid det viktigaste.

Han kastade sig direkt in i högskolestudier, men lade pojkdrömmarna om att bli flygplansingenjör på is. Till hösten börjar han sista året på civilingenjörsprogrammet med inriktning maskinteknik i Linköping. Han återvänder flera erfarenheter rikare, med hjärnan full av intryck.

- Jag hade bestämt mig för att ta ett sabbatsår efter trean. Så nu har jag jobbat ett halvår och rest ett halvår.

Bangkok, Koh Phi Phi, Australien och Nya Zeeland var några av stoppen på vägen. Med bara något dygns marginal lyckades han undvika flodvågen, men kompisarnas oroliga sms sköljde in.

- Jag hade tur som kom undan.

Många vill resa, men inte alla är så trygga i sig själva att de vågar ge sig ut på egen hand. Zdenko ger uppmuntrande ord till den som är beredd att pröva vingarna.

- Om jag rest med någon annan, hade jag inte fått prata ett annat språk så mycket som nu. Dessutom träffar man väldigt mycket människor om man reser själv. Folk är öppnare.

Vissa speciella stunder erkänner han dock att det hade varit trevligt med nära och kära inpå sig.

- Det var första gången jag firade jul själv, i en bar på flygplatsen i Singapore. Jag satt där med en öl i handen, bredvid en kille jag aldrig träffat tidigare och drömde om svensk julskinka.

Nu stötte han istället på diverse märkliga individer; folk som rest så länge att de knappast lever vad man kan kalla ett normalt liv.

- Det var engelsmän, tyskar, australiensare och kanadensare. Det är inte så många svenskar som är borta så. De var som 2000-talets hippies.

I barriärrevet utanför Australien tog han dykcertifikat och i Noosa surfade han. I Melbourne träffade han släkt från Bosnien; en morbror och jämnåriga kusiner. Men det är Nya Zeeland han i första hand rekommenderar.

- Om man ska åka så långt ska man definitivt lägga mest tid där. De har allt som de andra länderna har, men på en mer komprimerad yta.

I slutet av augusti börjar skolan i Linköping igen och sedan jakten på ett arbete. Jakten på högsta betyg tonar han ner. Han vet ju redan vad han går för.

- Mycket av gymnasiet handlade om att visa att jag är minst lika bra som någon annan. Jag kom hit utan att kunna ett enda ord svenska.

- Men nu tycker jag att jag bevisat ganska mycket.

Nu värdesätter han istället förmågan att tillsammans i ett team nå resultat. Att sätta ihop sina kunskaper till något användbart. Att trivas.

Och där sluts kanske cirkeln någon gång i framtiden. Ludvika är hemma och i Ludvika trivs han.

- Det är klockrent här; jag trivs med skogar och vatten runtom. Helst skulle jag vilja ha en sjötomt. Men det beror väldigt mycket på var man får jobb; hur marknaden ser ut.

200000 svenskar, de flesta unga, börjar någon form av högre studier i höst. De flesta är antagligen oerhört målmedvetna. Zdenko är fortfarande målmedveten.

Målen ser bara lite annorlunda ut.

Mer läsning

Annons